Gustavsberg kvar i Allsvenskan tack vare Djurgården
Slutkvalmatch till Allsvenskan, Ekvallen, GIF mot DIF
Bandymatcher kan ha många olika skepnader. Det var, i denna avgörande sista kvalmatch till Allsvenskan, inget av lagen som visade allsvensk kvalité, trots perfekta väderförhållanden, men när det kommer till dramatik, så fick publiken allt man kan begära.
Hopp och förtvivlan avlöste känslorna i en galopperande, ökande takt mot slutskedet av matchen där ytterligare ett enda futtigt mål kunde bli helt avgörande.
Gurra vann ju med första bortamötet med 6-4 och i detta avgörande returmöte så var Djurgården, en bra bit in i andra halvlek, uppe i ledning med 5-4. Ett mål till för Blåränderna skulle innebära förlängning. Två mål till för Djurgården skulle betyda avancemang till Allsvenskan och Gustavsberg fick i så fall stiga ner till tredjedivisionen.
Om man dessutom tillägger att Gustavsberg visade lite spelförlamning och Djurgården skapade fler målchanser, även om Gustavsbergs såg farligare ut, då DIF trummade på så mycket de orkade mer offensivt, för att hinna ikapp förlusten i första mötet så förstod man att hemmapubliken uttryckte grymtande frustration.
Själva matchen bandykvalitémässigt blev som sagt inte mycket att orda om men en reflektion är att Gurra klarade detta, trots att spelet gick i baklås, tack vare att Djurgården inte var bra nog heller.
Visserligen saknade GIF de kanske två viktigaste kuggarna i laget, backjätten Walden och matchskadade speldirigenten Bryngelsson, men ändå blir det alldeles för ängsligt i det Röda laget.
Willy Johansson gör oerhört viktiga mål, 2-3 precis före paus och 4-5, som skulle bli matchavgörande, trots att det återstod 25 minuter av matchen då.
Många trodde att det skulle bli en förhållandevis enkel avslutning av bandysäsongen när GIF tog ledningen med 1-0 genom Mårten Johansson på pass Stenman.
Tempot sjönk då till gåbandy för GIF och detta var inte DIF sena att utnyttja.
Tre raka mål och plötsligt utjämnat i matchserien med 1-3 här och ju 6-4 i förra mötet.
Nu gäller ju gjorda mål på bortaplan tyngre så ännu har Gurra den allsvenska platsen men med minsta möjliga målmarginal.
Spelet har Gustavsberg inte. De försöker kämpa sig in men det blir krampaktigt och ofta med fel tajmning. Stress och nerver.
Första mål efter paus blir oerhört viktigt och när det blir Djurgårdens, till 2-4, så förstår alla att nerver och annat inte mår bättre på en hemmasupporter.
I det skedet gör Stenman ett härligt mål till 3-4 på pass från Ludde Karlsson men den glädjen blir kortvarig för bara två minuter senare fixar DIF tillbaka nervknutsläget än mer för hemmalaget via 3-5 av tvåmålsskytten och ex-Giffarn Martin Ohlsson.
Nu ser matchen ut att rinna ifrån Gurraiterna som irrar runt utan varken kämpa eller struktur men DIF är, som tur är för en Värmdöbo, inte så effektiva på att nyttja läget.
Tränare Sundin gör det enda rätta, tar time-out, och belöningen kommer fort via Willy ”Lill-Butta” Johanssons oerhört viktiga 4-5 på pass från Stoffe.
Detta grymt betydelsefulla mål innebär att Gustavsberg börjar styra mer på banan igen men då ”Djurgårds-sänkaren” till 5-5 ändå inte kommer, innan DIF begär time-out i matchminut 83, så återgår matchen till att GIF tittar på vad DIF ska göra istället för att ta tag i spelet själva.
Djurgården skapar många målmöjligheter men bolluslingen (ur DIF-perspektiv) vill inte in. Även Gurra får givetvis några kontringschanser av Diffarnas offensiva slutforcering för att åtminstone nå förlängning.
Tilläggstiden på 4,5 minuter blir en resa mellan traumatisk och dramatisk pina för Rött och ett liknande påfrestande hopp och förtvivlan för Blåränderna.
När domaren så efter flera timmar (kändes det som för en hemmasupporter) blåser av matchen så hör jag närmast stående Mårten Johanssons jubelvrål högre än en stor brumbjörns och visst har han all anledning att jubla, då han lagt ner så mycket tid och kraft som försäsongstränare och spelare i laget och säsongsmålsättningen uppfylld att stanna kvar i Allsvenskan.
GIF har mest denna säsong spelat mer defensivt i grundspelet men i kvalet krävdes ett annat spel som de inte behärskade riktigt denna gång.
Bara för en Gurrait att tacka Djurgården för att de inte stängde dörren helt när de ändå fick nycklarna serverade flera gånger.
Trots allt kanske Gustavsberg hade ett jämnare lag för de bakre regionerna hos DIF tycktes svagare men de blev inte så hårt ansatta idag.
I matcherna mot Rättvik och Söderfors i allsvenska serien så kändes GIF mycket stabilare och tryggare när de vågade spela sitt spel och hade de visat det spelet mot Djurgården så hade det blivit tvåsiffrigt till hemmalaget men som sagt, en bandymatch kan ha hur många ansikten som helst, speciellt när oron tar över för mycket.
Kanske därför bandyn blir den överlägset bästa sporten för mig, för mycket växlar fort i ett spel med liten boll på en stor yta i den snabbaste lag-boll-sporten i världen, typ Formula 1 på skridskor.
Väl mött till nya härliga matcher nästa säsong med Gustavsbergs IF i Allsvenskan !
I snöblandad snålblåst på minus 6-gradiga Spånga IP, avgjordes första mötet av två för att vinna priset som Stockholmsdistriktets näst bästa bandylag och som av en händelse råkade det också vara kval till nästa säsongs Allsvenska serie 2010/2011, som vi ju redan längtar till, fast den innevarande inte ännu är slut.
Bandy kan man aldrig få nog av, inte ens denna oangenäma, fuktiga och snöande vinterkväll på ett dessutom lätt vindpinat Spånga IP, som även vid bra väder inte är en så inbjudande anläggning, delvis beroende på Stockholms kommuns snålvatten för bandysportens konstfrysta skådespel.
I själva matchen så började Blåränderna frejdigt med bland annat två frilägen men tempot var högre än hemmalaget behärskade, åtminstone på denna halv-is, så avsluten hamnade några bollars bredd över Gurra-ribban.
Istället passade Rickard i Gurra-målet till Otterberg som lirade in 0-1 till Gurra-ledning zick-zackandes genom hemmalaget efter dussinet fullt, spelminuter alltså, fast den Ståckhålms-dialektiska Speakern påstod att det var Stoffe som gjorde’t. Ska låta detta vara osagt för snöflingorna i mina ögon på fel sida långt från mittlinjen försvårade fixeringen, för även Stoffe kan ibland ha liknande stil och göra denna typ av konstnummer i anfallsväg.
Första målet var naturligtvis viktigt, spänt kval som det är, och när väl nervknutarna släppte tillräckligt så rusade bortalaget fram till 0-3 i ett huj, genom Stenman och Brynghelsson som avslutare och läcker boll-adressator på båda målen var våran halv Ludde.
Retroaktivt fick Djuren med gården utdelning via först ex-Giffarn Martin Ohlsson och därefter hemmamål via straff, vilket innebar 2-3 på pausens resultattavla.
Ganska rättvist, sett ur en partisk persons ögon, nämligen mina.
Mål på bortaplan väger tungt i detta kval, beroende på fotbollens UEFA-regler som anammats, så därför bestämde sig Pontus Frilund i 63 minuten för att göra mål 2-4 och knappa 2 minuter senare hade Ivan Cavallin visat samma inställning och fixat in 2-5. Brynglan och Mårten passade upp på dessa, likt delikat serverande Bandy-Butlers.
Bortasegergreppet var nu kopplat av De Röda Eleganterna från Värmdö och trots att de stockholmska Blåränderna aldrig gick ur matchen via bland annat en reducering till 3-5 i 73e minuten så kändes inte hemmalaget med rimlig chans.
Gurra bevakade tillställningen, trots att halva försvarslinjen saknades i denna match på grund av skador på både Berlinmuren himself, Walden och även rutinerade, annars tungt vägande Sandberget på vänster bak.
Följdenligt dubblerar sedan Gustavsbergs Stenman sitt målskytte i 89 minuten genom att straffa ”Ljugarn”, som en gotlänning på läktaren skulle sagt (om det hade funnits någon där på ön som vet något om bandy) och vid denna tillställnings ställning 3-6 så var ju saken klar för ons-dagen, även om det var sent på kvällen på grund av match-start-tid kl 19:30, sist ut i kval-svängen i Bandysverige.
Djurgårdarna hann reducera till 4-6, också på straff, innan slutsignalen göd på övertiden, ett mål till glädje för bland annat en mentalt förfriskad DIF-anhängare på bortre långsidan eller om han nu var spritt Spånga(nde) galen på Fällbergs fasthållning som orsakade straffen eller domarinsatsen som sådan.
Domarinsatsen var, för en nollpromille-åskådare, mycket bra även om hade en hög, men rättvis nivå.
Skillnad på lagen visade sig bland annat när DIF hade en man mer på plan i andra halvlek men Gurra vårdade då boll hela den utvisningstiden och nuvarande division-1-laget fick bara titta på då.
Just de defensiva kvaliteterna över banans 90 minuter var en skiljelinje mellan lagen.
Om Blåränderna inte spelar rent Djuriskt bra i returmötet på Ekvallen och även lite dåligt bandyväder på det, så lär Gurra fixa detta på kommande hemmalördag med start kl 15:00 om jag är rättunderrättad.
Djurgården är då välkomna på en lektion till i allsvensk bandy, eller ?
Vad tror ni därute?......bara för vem som helst att KOMMENTERA härinunder reklamen härinunder.
Finns det NÅGON Djurgårdare som kan tro på det här med vändning ???
Tändningen saknades lite för ofta hos GIF, i denna för serieplaceringar betydelselösa matchen, och inte ens mittlåset där bak, Walden, hade i början använt nyckeln för att stänga igen försvaret, som han annars alltid brukar göra på sin sista utpost framför målvakten.
Kanske för att han genast fick plusstatistik efter att direkt i inledningen fixat 1-0 hemmaledning på straff.
Matchen blev en av de klart sämre på Ekvallen i år och om det berodde på att för få Röda var på tå eller om det var Söderfors, enda lag som inte vunnit i årets allsvenska, som stjälpte till, kan vara svårt att säga.
Det var överlag tempofattigt och linjelöst i första halvlek. Ett mer spelsuget Söderfors går upp till ledning 1-2 innan Bryngelsson vänder på leken när han leker in två kontringar till hemmledning 3-2, varav det sista är en skänk från en svarting, alltså en Söderforsare, som ju spelar i svarta bortakläder i kväll.
I första halvleks sista minut kvitterar Söderfors till 3-3 på hörna och oavgjort speglar nog rättvist att det är två lika halvdana lag på banan.
Vi få som är där idag på läktaren hoppas startnyckeln vrids om i andra halvlek för med detta spel kan det bli svårt mot Djurgården i stundande kvalet.
Den största spänningen, trots likaläget i målprotokollet, var kanske den lavinfara som rådde för oss åskådare på läktaren vid syndarbåset under berget.
Andra halvlek blev ingen riktig höjdare det heller, det fattas något i båda lagen för att lyfta till bra allsvensk bandy. Söderfors tycks mest vilja vinna av lagen, men kunnandet brister, så efter några missade bra lägen för dem, plockar istället hemmalagets Otterberg ner ett snyggt pass från Nore, på ett delikat elitserie-sätt bakom sig, i farten, och blåser samtidigt förbi tre bortalirare som är helt borta därmed och på friläget som skapas fräser han in 4-3. Riktigt bandyläckert !!!
Gurra börjar bli lite hetare nu i den 10 gradiga vinterkylan som råder och när Stoffe dunkar in 5-3 efter tungt GIF-anfall i åttioförsta minuten, trots protester från Southforce-gänget, så verkar bortalaget ha gjort bort sina poängchanser.
Offsideprotester även vid nästa mål till 6-3 hjälper inte utan stjälper bottenlaget till helt liggande läge.
Gurra står upp godkänt sista avgörande kvarten men inte mer.
För få Röda visar framskridskorna (eller framfötterna menar jag) för att det ska kännas behagligt inför kommande kval, men självförtroendet fick sig kanske en avgörande kick uppåt tack vare segern trots att spelet inte riktigt stämde.
Tyder på styrka!
Var det kanske maskhållning från Giffarna i kväll, då det ju fanns spioner på läktaren från de blårandiga järnkaminerna.
Nästa onsdag får vi se det, men innan dess ska sista serieomgången avverkas borta mot Ljusdal.
Om den matchen kan höja standarden på spelintensitet och tempo hos Gurra så ska ett kval mot ojämna DIF nog ordna sig även om nerver kan spela spratt i skarpt läge som gäller i kval.
Härliga höjdpunkter återstår alltså med GIF-bandyn, som ju ingen vill missa, inte ens i konkurrens med de blekare OS-sändningarna med sina sådär-sporter i jämförelse med världens snabbaste boll-lag-sport, typ Formula 1 på skridskor, som ju bandyn trots allt är, även om Gurra aldrig växlade upp på femmans växel i denna mindre betydelsefulla matchen.
P.S. Vad tror ni om kvalet framöver?
Kommentera gärna själva under reklamen härinunder.
Bra, tempostarkt och viljeinriktat GIF, trots förlust
På ganska perfekt is visar Kalix att de kvalitetsmässigt är ett av lagen i toppen av serien men de hinner knappast upp på kvalplats då Örebro och Tillberga är för bra med sina poängförsprång i tabellen som avgörande bonus.
Gustavsberg gör på sätt och vis sin bästa match för säsongen men är ju helt enkelt numret mindre än topplagen i denna serie.
Det tog ändå Kalix hela 25 minuter av frenetiskt spelande innan nollan spräcktes av hela seriens bästa straff-skytt, Patrik Rönnkvist, efter en framtvingad fällning från målvakten Rickard Johansson, som fick vakta Gurra.målet i kväll.
Alla verkade spelsugna och Gurra försökte verkligen att rå på de mer snabbskrinnande Kalixarna och Gurra hade bud på några mål men att det rinner iväg till 0-3 till paus till norrlänningarnas fördel måste sägas vara i sin ordning även om det blev några diskussioner om bedömningar vid några av baklängesmålen.
Tycker ändå domarna sköter sig klart bra och bortaledningen i sin ordning med tanke på spelövertaget.
Inför andra halvlek hoppas man på ett eller två snabba hemmamål för att få Kalix ur rytmen men de lugna norrlänningarna låter sig inte rubbas utan får snabbt in 0-4 direkt efter pausen och efter 0-5 är ju matchen fullständigt avgjord i praktiken.
Ändå kör GIF stenhårt hela andra halvlek och det är riktigt roligt att se att de tar för sig och vill ifatt. När de börjar trycka på hårdare så dyker flera bra chanser upp och när Otterberg får kanonläge, bättre och närmare än straffpunkten, så dunkar han kraftfullt in Giffarnas första mål för kvällen.
Välförkänt till 1-5 !!
Detta är början till en tjurrusning från Gurras sida att ta vara på sista halvtimmen för att närma sig bortalaget men 2-5 sitter aldrig trots flera lägen utan ”topplaget” Kalix punkterar igen tillställningen med 1-6 om det nu inte var punka efter 0-5 alltså.
Gurra pumpar dock vidare som om det gällde OS-finalen och får 2-6 genom snyggt välplacerat skott utifrån av Ludde men Kalix är obevekliga ikväll och svarar snabbt med 2-7 och åtminstone fjärde punktering för dagen är ett faktum.
När ett så bra lag som Kalix får kanon-is så blir det gärna pyspunka i 90 minuter för Gurra, som ju slåss för undvikande av nedflyttningskval medan Kalix vill ha uppflyttningskval.
GIF har verkligen bestämt sig för att falla med flaggan högt uppe och kämpar även in 3-7 genom snyggt mål Bryngelsson, bäste Röde på banan, enligt min mening, fast i hård konkurrens av ”Berlin-muren” och tennisproffset Waldenström, men som vanligt svarar Kalix med snabbpunka för Gurra igen och fastställer 3-8 som slutresultat därmed.
Inte mycket att säga om dessa siffror om man ska vara opartisk men om Gurra kunnat spela så här mot Finspång, så hade vi haft mycket bättre läge på att undslippa kval.
Nu ser det mirakelsvårt ut då Finspång, enda rimliga laget vi kan hinna rubba i tabellen, har ett lättare spelschema med både Rättvik och Söderfors kvar. Vi har bara Söderfors kvar att spela mot av de sämre lagen.
Nu finns det ingen anledning att kasta yxan i Ösby träsk ännu för om man t ex möter lag som inget har att spela för kan oväntade resultat inträffa om man fortsätter hålla fanan högt, som Gurra gjorde ikväll.
Dessutom, om det ”värsta” inträffar, alltså kval, måste man hållit igång spelet på så hög nivå som möjligt för det har man väldig nytta av sedan mot division-1-lagen i kvalet.
Den tyngd och det kunnandet som GIF visade upp ikväll är klart överlägset järnkaminerna, AIK eller de andra eventuellt utmanande lagen serien under.
På lördag bryts raden av hemmamatcher och det blir dags att krypa in i Örebros nya inomhusbandyhall.
Där gäller det att få ner tempot på Elitserieplatskämpande ÖSK men det lär trots allt krävas ett mirakel för att få med sig poäng hem till Värmdö i den matchen.
Alla vet dock att mirakler sker. Frågan är om det är redan nu på lördag.
Låt oss kämpa väl för framtids segrar och hoppas.
Yxan från Örebros Yxhult är ju inte kastad i sjön ännu och glöm inte bort att varje hedersam förlust faktiskt ger en styrka för framtiden förr eller senare.
Bara de som lägger ner stridsyxan i förtid blir garanterat förlorare.
P.S. Det går bra för vem som helst att lämna kommentarer om matchen nedanför reklamen här inunder.
Vi som såg förra seriemötet mellan dessa lag var lite inställda på att Skutskär kanske skulle gasa iväg tvåsiffrigt, då Ekvallens is och vädret var så perfekt man kan uppleva en vinterdag vid bandybanan.
Det luktade också verkligen Skutskär mest hela första halvlek idag, som det dessutom faktiskt kan göra vissa andra dagar när det blåser nordvindar ända ner hit uppifrån deras sulfatfabrik, men nu radade det gröngula lagets maskineri upp målchanser, men då GIF backade hem föredömligt så var det alltid någon eller något i vägen.
Bortalaget fick rättvist ledningen till 0-1 genom ”SAIK-liraren” Kalle Mårtensson, men därefter vart det grus i Skutskärs målfabrikationsmaskineri, så ytterligare nätkänning uteblev.
Gurra hade visserligen några få kvalificerade målchanser men endast 0-1 blev pausläget trots stor SIF-dominans.
I andra halvlek får tyvärr Skutskär ganska tidigt 0-2 på ett otagbart kanonskott, som om det gått igenom nätet, garanterat hade krossat glasrutorna på ”Bajen-huset” uppe på Skärgårdsvägen (det nybyggda grön-vita, ni vet) men då bortalaget inte kan punktera matchen med trean, så blir det som ofta i bandy, chanser också för laget i underläge istället.
Ivan fixar först ett frislag som han sedan själv tar emot passning på och slår ett volleykonstslag men tyvärr går bolluslingen över. Han revanscherar sig strax senare när han i en viljesituation, med många Röda inblandade, fixar in 1-2.
Kanske inte rättvist sett till hela matchen men detta är ju bandy och då kan några bollar snabbt hoppa in i maskorna.
Senaste minuterna har matchen plötsligt blivit intensivare och mer kamp och klart jämnare än tidigare matchbild, då Älvkarlebys kommuns ”kanariefåglar” flög omkring lite mer som de ville över isen.
Nu var det oftare en och annan ”Rödhake” som hackade sig fram genom Skutskärs svagaste lagdel, nämligen deras försvar, och det fanns bud på att GIF kunnat kvittra till 2-2.
Den bandyfågelsången hade i så fall för mig lätt vunnit i kvällens melodifestival om man lyssnar till hjärtat i alla fall.
Då, vid ställning 1-2, när hoppet är som störst för hemmalaget, så visar sig ”SAIKar’n” Mårtensson igen och därmed svåra 1-3 på anslagstavlan.
Retroaktiv rättvisa skipad kanske man kan säga.
Gurra tar time-out och försöker verkligen komma in i matchen igen med kämpa och några bra avslutslägen kommer men den där rätta bollbehandlingen och besluten fattas för att nå ända fram till nätmaskorna.
Trots goda intentioner från GIF så gör istället Skutskär, som det skulle visa sig, det avgörande 1-4 målet och trots att Stoffe läckert dundrar in 2-4 i åttiofemte minuten, så kan inte Gurra forcera in fler mål, även om det dessutom var 1,5 minuters tilläggstid beroende på time-outen.
Inte så mycket att säga om resultatet annat än att GIF föll med flaggan bra högt uppe med tanke på utskåpningen uppe i Sandviken och att Skutskär faktiskt är ett lag som starkt sniffar på Elitserien än så länge.
Priset till bäste ”Röding” fiskades upp av bra spelande Niklas Jonsson, men som ofta denna säsong, var det laget Gurra som höll uppe spänningen idag ända fram tills nätet spändes för fjärde gången av Skutskär i sjuttioåttonde matchminuten.
Kan andra halvleks kämpaanda bibehållas till Kalix-matchen nu på onsdag så är inte hoppet ute, att undvika kval.
Tyvärr så vände samtidigt idag Kalix mot Rättvik, som i sin hall ledde med 3-2 ett tag i andra halvlek, så vägen upp över kvalstrecket för Gurra är längre nu men långt ifrån omöjlig.
Kalix har ju hängmatcher dessutom så det kvittrar lika kanske att nordligaste laget vann idag.
Finspång förlorade och de har vi häng på ännu.
Två poäng mot Kalix och bandylivet leker igen!
En råkall och fuktigt dimmig kväll bjöds Ekvallspubliken bland annat på en av svensk bandys, sedan decennium, mest omtalade spelare, nämligen Fosshaug, som hoppat in igen och ”förstärkt” Tillberga.
Nu behövde han inte (eller kunde inte?) ta i för fullt med ”gubb-musklerna” för att Tillberga ändå skulle vinna ganska ”behagligt”, men han tryckte ändå in en viktig hörna och därefter släppte aldrig Tillberga ledningen i matchen.
Förutom att Fosshaug är full-lärd i bandyskolan, som vi alla sett tidigare, så tycktes han även gått i bantarskolan. Har han kanske idkat bastuskola ovanligt länge denna extremt smällkalla vinter, när golfbanorna nu ligger lågt, under snön?
TB gör ingen bra match i kväll men de stressar Gurra till lite till synes enkla misstag.
När dessutom GIF saknar det där riktiga glödande fighter-hjärtat, så kan matchen bara sluta på ett sätt.
Ändå så lyckas Nore i början av matchen, på ett mycket listigt skott i skymt läge, överlista bortamålvakten med ett lurigt skott, som innebär kvittering till 1-1 och så långt finns GIF med i matchen.
Tillbergamaskin kör med lite för mycket gaspådrag för att passa hemmalagets stresskänslighet, så efter ett antal lägen och hörnor så kommer tidigare nämnda mål från nästan ”Mästarnas Mästare” Fosshaug, till ställning 1-2.
När sedan 1-3 förpassas in av bortalaget efter en halvtimme efter att Limma-Jimmy också blivit stressad, så blir det uppförsbacke rejält även mentalt och märkligt nog ser det mer ”svart ut” på Gurras avbytarbänk än på Tillbergas. Det vill ju inte säga lite då alla vet att västmanlänningarna faktiskt har svarta tröjor. Paradoxalt nog kan ju svart ”lysa starkt” mot den vita isen och snön.
Efter paus måste Gurra ha 2-3 men istället resulterar tidigt i 49e minuten en bortalagsstraff och nästan ointagliga 1-4, med tanke på att TB är ett kvalitetslag med planer på att nå Elitserien.
Nu verkar dock Tillberga tro att matchen är klar och lättar på gaspedalen, som om det vore jättehalt ute på isen.
Visserligen är det ju det också, men skridskorna börjar nu gå mest på hemmalaget och plötsligt får GIF’s store Mårten ett friläge och när han ska leka in 2-4 så blir han påhoppad, visserligen av någon som är mindre än honom, men domaren måste ändå blåsa straff.
Walden är ikväll obeveklig som exekutor, till 2-4 nu, och han tilldelas senare dessutom pris som bäste hemmaspelare i matchen.
I detta skede känns Tillberga lite skakis eller bleka kanske är ett mer passande ord för Gurra hade fått lindrigt matchstraff tidigare efter ständiga utvisningar på Sandberg, som hamnade på fel platser några gånger.
Tillbergas nonchalans (eller var det det det handlade om?) och Gurras lilla strimma av hopp kunde resulterat till 3-4 på några halvchanser men rättvist gör istället TB ganska definitivt avgörande 2-5, på pass från Jonas Lindqvist, den gamle ”Gurraiten”.
2-6 fastställs sedan till slutresultat.
Totalt sett var detta absolut ingen av GIF’s bättre och sevärdare hemmamatcher och vad det beror på, att man alltför ofta fick en känsla av lite avslagen match, vet jag inte, men kan det handlat om att det varit tätt på given och ett slitet Gurra, en känsla av att inte räcka till mot topplaget eller helt enkelt så att TB lätt styrde "das bandyspiel", som de behövde, men inget mer, tack vare deras bättre bandyspelare?
Efter denna match kan hela GIF-laget ta en långsemester till Thailand för nästa seriematch blir inte förrän den 27:e januari, eftersom Selånger hoppat av och Kalix-hemma-matchen blivit flyttad till februari.
Nu tror jag inte de Röda flyr till solen, även om det är lockande, för en träningsmatch planeras innan Finspång kommer hit slutet januari. Vilken Giffare kan välja bort härliga bandyn mot en liten Thailandsresa?!
Mot vilka denna träningsmatch ska spelas, står för mig skrivet i stjärnorna. Kan det vara Hammarby månne, då ju bandy-VM stundar och de som inte är där vid Röda Torget i Mockba är ”lediga” hemma i Stockholm, och kan då ta sig an den ”Röda Faran” Gustavsberg istället?!
Poängmaskinen Gustavsberg är just nu glödheta, mitt i värsta vinterkylan vi haft på många år.
Denna lördag blev nykomlingarna Rättvik bortbrända i minus dussinet grader.
Snacka om Röd glöd!
Sju poäng på de senaste fem matcherna talar sitt tydliga språk.
Visserligen blev kanske Rättvikarna lite chockade av att det ”bara” var minus 13 grader ”varmt” här nere, för enligt Flocken (Rättvik-supportergäng) så visade termometern minus 31 grader när de påbörjade nerresan från Rättvik. Å andra sidan har ju Rättvik hall numera så kanske var det mesta till GIF’s fördel.
På grund av kylan så blev isen idag sträv och bollhoppig, vilket hindrade skönspelet, men GIF visade elitseriemässig effektivitet direkt ändå genom mål på de tre första hörnorna av i tur och ordning Ludde, Nore och Otter. När sedan Nore gör ett delikat ”Murre-mål” på frislag genom läcker lobb över allt och alla som dimper ner perfekt bakom en förgäves bakåthoppande målvakt så känns allt bra, om det inte vore för att även Rättvik varit elitserieeffektiva genom 3 mål på nästan lika många målchanser.
Märkligt nog är Rättviks alla mål spelmål och Gurras alla på fasta situationer trots att faktiskt Gustavsberg stått för mesta spelet och bollinnehavet.
Det känns ändå som om det är busenkelt att göra mål, så även när GIF gör 5-3 på straff av Walden (Nore hade missat äkta hat-trick på en straff strax innan Waldens) kan säkerligen mycket hända efter halvtidspausen i denna kyla med tanke på denna mål-effektivitet, som vi såg speciellt i början av matchen.
Första mål i andra halvlek blir förmodligen avgörande tänker vi på läktaren och det dröjer inte länge förrän det i kylan utkristalliserar sig en Rim-frost-gård, som blir elegant frispelad med ett is-läckert pass från Walden och väl ensam med Rättviks målis så avvaktar han bort honom och trixar in bollen i bortre hörnet.
6-3 och en kall vägg framför Rättviks fortsatta poängjakt.
Ännu mer iskallt blir det för dalmasarna när Brynglan kör snabbsolo förbi nästan alla, till synes masanda dalkarlar, och gör andra halvleks bästa prestation, med häftig skridsko-tempo-avslutning till ledning 7-3 för hemmalaget.
Rättvik känner sig nog lite som ”fel vik” nu men ”gamle” spelfördelare Hjelm manar på sina övriga med hjälm i Rättvik att göra ett allvarligt försök att komma ikapp.
Faktum är att daladansen kommer igång något bättre även om det är lite skenbart då Gurra mer bevakar sin ledning, men Sundin begär ändå time-out för att ändra matchbilden.
Den blir inte framgångsrik eftersom Rättvikarna fortsätter skapa en del och får slutligen utdelning via en straff till 7-4.
Bortalaget är dock i allmänhet ett nummer för litet mest hela tiden så segern känns ganska säker trots att GIF är lite bleka spelmässigt större delen av andra halvlek efter rycket till 7-3.
Gurra är ett jämnare och säkrare lag än IFK helt enkelt och slutresultatet 7-4 speglar på något sätt matchen.
Efter alla vinster och poäng på sistone så finns ett lugn hos hemmalaget och inga allvarliga misstag görs längre även om isen skapade lite krislägen med felstudsande bollar.
Den Röda försvarsmuren var genomgående bättre än Blå-Vita IFK’s om man bortser från början av matchen.
Limma-Jimmy var en av dem som började tveksamt men lyfte sedan till säkerheten själv fast det var emellanåt lite fruset i hans mål då Rättvik skapade ganska få kvalificerade målchanser.
Återigen känns det som en lagseger där alla samverkar och sköter sitt jobb bra med rätt tajming, så även de som inte målskyttar, som storkämpande ”Pontiac-Pontus”, motståndarlags-tunga Mårten, skridsko-slitande Ivan, murande Niklas Jo-men-visst, Tobbarpan Linder som inte alls var halvdan och lätta Sandberget använde sin rutin bra även om sistnämnda har en bit kvar till sin normal tyngd i försvarsspelet efter tidigare skada.
Nu är kvalstrecket på visst avstånd men det är tätt på given och redan på onsdag är det dags för en oerhört mycket svårare match mot Tillberga på Ekvallen.
Vi kan inte skylla på självförtroendet om det inte blir poäng där, utan då handlar det i så fall om att västmanlänningarna är ett grymt bra lag och i kombination med det täta matchandet som kanske slitit på det Röda Värmdölaget.
Annars verkar Tillberga vara lite mänskligare i någon form av formsvacka nu kanske men en oddsmakare skulle inte alls tro på hemmaseger igen på onsdag trots att Gurra just nu är en segermaskin.
En sann bandyfantast från Gurraberg hoppas dock att den Röda segermaskinen ska puttra varm även efter denna onsdagsmatch, för vi behöver fortsatt all värme vi kan få denna smällkalla vinter.
Tur att ni GIF-spelare och ledare finns, som nu håller bandygrytan kokande, när det som mest behövs i detta bistra klimat.
P.S. Ni vet väl att ni själva kan KOMMENTERA alla bloggar lite längre ner efter reklamen här om ni har åsikter eller tankar kring matchen eller annat bandysnack.
Gurra ringde ut det gamla bandyåret som vinnare igen
Decenniets allra sista chans till äkta bandy på Ekvallen, hade traditionsenligt välbesökta läktare, en lätt snöig nyårsafton i Gustavsberg, när domarens pipa visslade ut lagen för snart gamla årets sista match.
Stämningen var god men isen klart sämre av kylan och snön, som for runt, alternativt la sig på den därmed gäckande isen.
Inte så oväntat blev det en match med mycket krigs-åkande på mittfältet och för en bandyälskare ganska intetsägande hela första halvlek, sämsta i år i underhållningsvärde förmodligen för målchanserna blev få då konstruktiviteten stoppades effektivt av snöbromsen.
Man fick en känsla av att lagen, före nyår till 10-talet, ville fira 00-talet ordentligt, genom att hålla just 0-0 efter första halvlek.
Västanfors var de som mest försökte spela bandy utmed isen medan GIF drog iväg fler långlyror.
Ingen hade kanske protestat om Fagersta-laget haft ledningen i paus men Gurras Limma-Jimmy i mål spelade mycket stabilt och gänget framför var alltid i vägen som det behövdes.
Det var istället snön som hade ledningen efter 45 minuter men på anslagstavlan fortfarande alltså 0-0.
Till andra halvan hoppades man på bättre is, då snöandet i stort upphört tillfälligt och nytt vatten skulle blank-frysas efter ismaskinerna, men istället för detta ”hoppades” så hopades snön igen, då snöandet tilltog.
Gurra tilltog också i intensitet nu och spelade mer som ”Fireworks”, for alltså mer omkring som nyårsfyrverkeripjäser över isen, om än inte med Bandyeld i baken, men väl på läktaren fanns mycket Bandyeld, som brann intensivt när Ludde i 60:e minuten skjuter hårt in långtifrån i nästan ingen vinkel alls och tydligen är Brynglans glödheta klubba framme på rätt ställe och styr in bollen medan måltorkan släcks genom 1-0.
För undertecknad, bakom en liten snövirvel, kunde det lika väl ha varit ett självmål men domaren idag behövde inga glasögon, så han såg nog rätt Rött, som målskytt alltså.
Detta mål blev tändvätska för än mer hemmaspelare.
Västanfors försöker ändå öka bollinnehavet men i sina offensivare försök att skapa målchanser så händer det som ofta sker, att Gurra kommer i farliga kontringar och Nore, som efteråt prisas som bäste hemmaspelare, får ett kalaspass av ”Uttern” och fri med målis skördar Nores klubbteknik-trixande en framgång för hela laget till 2-0 i 68:e minuten.
Västanfläkt-laget kom av sig nu i den nordanfläkt som rådde i det lätta snövädret och GIF blåste på bra, likt häxpipor, även utan ”Bajen-ungdomarna” denna gång.
Ledningen kändes betryggande men i bandy är 2 mål ingen pensionsförsäkring.
De Röda tvingads jobba hårt för att inte släppa till chanser bakåt men ändå så småningom, i 86:e matchminuten, släpper så västmanlänningarnas förhäxning och de skjuter in 2-1 reducering. Långt ifrån orättvist.
De sista 5 matchminuterna blir dramatiska och Västanfors har flera raket-rykande målchanser till kvittering men när domarens pipa efter 91 minuter slutligen visslade in lagen till snart nya årets matcher så var det med välbehag man konstaterade att GIF, efter de tre tunga förlusterna, nu återigen vänt på Värmdö-färjan och seglat in tre poäng av fyra möjliga under jul- och nyårshelgen. De stolta Röda har flyt i spelet nu, helt enkelt och håller sig därmed över vattenlinjen, alltså kvalstrecket under sig, när de glider in till år 2010.
Det var ett hett Gurra som tog 2 viljepoäng genom sin laginsats på hemmaplan, för den trots allt ganska snälla matchen, kunde ha slutat hur som helst i den vintersnö som rådde.
Nästa uppdrag, lite ”mission impossible” (?), blir en match mellan 7-poängarna, nord-norrländska Kalix och Gurra, om inte vädret blir smällkallt långt däruppe i norraste norr på söndag, men hoppas annars att nya bandyåret kan bringa in många poäng för Gustavsberg, som det nu gamla bandyåret skålades ut med fyrverkeri-salut till slut.
Alla Röda möjliga fel för GIF ”borta” mot Skutskär
Visserligen startade denna matchen på en ovanlig tid (15:20) men ändå inte sent nog för Gurraberg. Det var nämligen fortfarande lördag och därmed blev det verkligen inte en Röd dag (som dagen efter, söndagen ju är). Allt gick Skutskärs väg redan från början.
För Gustavsberg var det rött STOPPLJUS hela tiden medan det för hemmalaget, det ”glädje-skuttande skäret”, slog om till gult och grönt ideligen.
Skutskär har ju just färgerna gult och grönt förresten, så det var kanske inte så konstigt trots att hemmalaget spelade borta, på sätt och vis, i Göranssons Arena.
15 gånger kunde SIF gasa igång passningarna till målskyttet.
15-0 i slutresultat är siffror som gör ont för bortalaget men det blir ändå inte mindre än 0 poäng som vid en uddamålsförlust, så det så..
Gurra spelar ju i Rött, som ni vet, men denna gång lyckades de inte alls skapa något rödljus åt SIF.
Det absolut enda som Skutskär kanske är avundsjuka på Gustavsberg efter en sådan här match är det faktum att Värmdölaget ha en egen hemmabana på ett stenkasts avstånd medan Skutskär får åka 3-4 mil till hemmatcherna.
Verkar dock inte vara någon nackdel väl på isen.
När inte GIF fick någon målutdelning alls så rann siffrorna och energin iväg totalt och vi som kan bandy vet att då kan det bli dessa katastrofala resultat på kanonfin is.
Gurraspelarna åkte tydligen tidigt mest omkring och tittade på den urläckra, härliga hallen, världens bästa enligt min mening (har dock inte sett alla nya ännu), och med fel fokus så blir inte mycket bandy gjord mot ett så skickligt lag som ”Skuttis” med 5 stycken ”SAIKare” i laget. Att vara ”farmarklubb” till Sveriges just nu allra bästa bandylag sätter sina spår.
Tempot var lite för högt på Skutskäret så Giffarnas skridskoskär skar ihop skulle man också kunna säga om man snackar trafiktermer eller det var rusningstrafik i Gurraförsvaret medan det var tvärstopp i Skutskärs dito.
Ett lag utan energi är inget lag i bandy och jag tror att det kan bli en annan match i returmötet, faktiskt.
Skutskär har nu radat upp segrar och det kan man förstå efter att sett denna matchen.
Det är inte här Gurra ska ta poäng, realistiskt.
Det är bara att glömma allt detta och ladda för nästa match.
Kanske kommer ett välbehövligt uppehåll nu för att orka ladda om de totalt urladdade Röda batterierna efter att mött de tre förmodade topplagen på raken.
Nästa match blir inte förrän självaste Annandag Jul, borta mot Finspång, och då får vi hoppas att Finspång får stora ”självan”, som senast dessa lag möttes på försäsongen.
Om bara Gura är med i målprotokollet så skapas energin och poäng blir definitivt möjligt mot et östgötalag som inte imponerat och har problem av olika de slag. Hoppas istället att GIF är i slag då.
Inte tvåsiffrigt tack vare bra andra Gurra-halvlek
Denna onsdagskväll, lättdisig över just Ekvallens kylande is, hade vi alla ärligt innerst inne ställt in oss på tvåsiffrigt i baken igen, då isen var ovanligt bra och motståndarna egentliga serieledarna på g mot Elitserien.
Mycket riktigt så var tempot hos de gulsvarta gästerna för högt, så målen trillade in med jämna mellanrum när de väl spräckt nollan.
Vem, om inte Buskqvist, var det som avgjorde (?!) matchen direkt med 0-1. Han hade ju måluppvisning senast på Ekvallen i träningsmatchen mot ÖSK före seriespelet.
GIF försöker komma in i matchen och Mårten, som vaknat till ordentligt senaste matcherna, frislagar in 1-3, men snabbt kommer 1-4 igen av han som inte gömmer sig i ”Busken” precis utan det är pang på i mål med den lilla röda, runda leksaken, som bara bandyn håller sig med.
Om det inte kändes adjöss tidigare så förstärktes detta nu. 1-5 några minuter senare och den lätta dis-dimman önskar man kunde varit lite tätare, så man sluppit se hur lätt det Röda laget åktes sönder, även om Örebro faktiskt spelade som det topplag de är.
Nu vet jag att en viss ”Robban-Zvamp” på bortaläktaren njöt i fulla drag. För er som inte känner till det så är denne skäggprydde man Örebros bästa bandyboksförfattare (?!) och följer sitt lag i ALLA lägen.
Sådana sanna bandyfans skulle Gurra behöva nu!
Vi Gurraiter njöt inte utan snarare bröt vi ihop när även 1-6 kom, om det inte vore för fortsättningen som komma skulle från hemmalaget.
Mårtens bombar-byssa börjar tala igen, lagom före paus och därmed 2-6 på hörnan.
I andra halvlek har Gustavsberg bestämt sig för att avsluta flott.
De fightas berömvärt och lyfter fram laget med bra skridskoåkning och trycker till ÖSK högt upp (inga slag under bältet här inte, i en snäll match).
3-6 kommer som på beställning och det är ett läckert sådant genom skönt skridskotryck av Stoffe, nästan ända från mittlinjens sidlinje fräser han fram så det viner om det i en vid snabb halvbåge och fartfintar bort alla gulingarna som inte orkar fram trots att de har närmare väg till målet och sista fint-rycket gör Stoffe mot sista gula utposten, nämligen nätvaktaren, men han är chanslös mot Stoffe Jo, trots att målis ju får använda händerna.
Mera sådant och vi vinner matcherna framöver!
Nu är vi och nosar på ett mirakel här plötsligt, men efter 10 minuters hårdare kamp, där GIF faktiskt hade ytterligare nätkänningslägen, så kommer för tredje gången gillt slutliga punkteringen, när Örebro på två alldeles för rappa minuter fixar 3-7 och 3-8.
Även 3-9 följer sedan av bara farten redan i 22 minuten men därefter är det Gustavsbergs match. Örebro har visserligen lagt ner verksamheten en del men det är ändå bra och uppmuntrande för framtiden att GIF kör och kämpar hårt i 90 minuter och därför klarar sig hemmalaget ikväll ifrån tvåsiffrigt och vinner dessutom sista halva halvleken rättvist med 1-0 via ett nice mål till 4-9 av sonen till Bryngel.
Synd ibland att det som ikväll hade varit 67 minuter till att spela på, innan detta, men man kan ju inte få allt.
Med det positiva spelet och attityden i andra halvlek i fortsättningen, så kommer det att trilla in poäng till Värmdö kommuns stolthet, Gurrabergs IF när motståndarlagen blir lite mänskligare.
Skutskär på lördag går inte säkra, även om de blir favoriter och den matchen går väl i självaste bandyparadiset ”Göranssons Arena” skulle jag tro.
Ni som kan, ska inte missa den sevärda turistattraktionen.
Världens bästa bandyhall och världens bästa Gustavsberg-bandy-lag samtidigt.
Snacka om Bandy-Bingo !!!
Nu skulle man av överskriften kunna tro att detta är en oseriös blogg om GAIS en sen lördagskväll, men istället är det om ett annat bandylag som är på G, nämligen Gurraberg eller var det var på gång?!).
Detta Gustavsberg hade det stora norra allsvenska nöjet att få möta Elitserieaspiranten Tillberga och Tillbringa sena lördagskvällen med ständiga hål i baken.
Nästan hela lördagen hade varit nöjsam för Värmdölaget och om det inte vore för det som hände efter klockan 18:00, då Tilltänkta matchfesten startade, så hade allt varit frid och fröjd och nöjd.
Att det skulle bli tvåsiffrigt, när Örebros enda egentliga motståndare Till serieseger var på isen, på ett perfekt inomhusvis i ABB Arena, var det ingen realist som vågat tro annat, än det som nu dagades denna fördag Till andra advent, även om det alltså var på kvällen.
Tillis startade med många feta målchanser men Limma-Jimmy var Karlssons klister i GIF-målet i början och släppte sig inte….från bollbanan framför målet, utan höll tätt ända bak….fram (menar jag) Tills Tillberga rättvist fick 1-0 i dussinets fulla minut.
När man nu såg nyktert på Tillställningen så skulle det kunna braka loss än mer i baken för GIF, tänkte man, men istället lägger Mårten, stor som han är, på en brakare från 30 meter och sällan eller aldrig har jag i denna hall sett en sådan mörsare rakt upp i klykan.
1-1 !
Världsrekord i hårdhet?
Tummen upp för Mårten för matchens mål.
Just här och nu i matchen får man den verklighetsfrämmande känslan att Gurra kanske, mot alla odds, kan skaka om Tiltberga.
Uppvaknandet från denna Värmdö-idylliska, själsliga bandyfrid sker på två rappa minuter.
2-1 och 3-1 Till Tillberga och matchen om poängen på vita ängen är över.
När sedan även åskan brakar i hallen, genom mål och pass Tillbergas J.Blixt, så känns inte matchen längre sexig annat än på resultattavlan, som pyst ut och iväg och fram Till 6-1, innan matchens paustoalett av ölen tar vid och med vida bågar strålar och gnistrar det om Tillbergas spel medan tårar nästan rullar på min Röda kind.
Det är inte utan att man som Gurra-fan känner sig lite uttömd nu när pausfåglarna redan sjunger Döende Svanen (tja, deras näbbar är i alla fall nästan Röda som GIF).
I andra halvlek emellertid, så flyger även Gurra fram nästan som Tillis tidigare gjort, och närmar sig Det Svarta Monstret (TB) genom först mål av Stenman "Stenis" och sedan en Mårten-pangare i repris av Willy ”Lill-Butta”.
En stänkare från distans som luktar tangerat världsrekord ända upp i nättaket Till 7-3.
Gurra har i alla fall haft de två präktigaste distansrobotmissilerna i matchen.
Hemmalaget kan dock inte vänta Tills Gurra kommer ifatt utan drar på några växlar Till, från Västerås järnvägsstation kantänka, för Gustavsberg saknar ju järnvägsstation och har inga växlar att ta Till nu, så det fortsätter att rinna ut Tillbergaspelare där bak …bakom GIF-laget och med tunga Gurra-skär, som slutligen på resultattavlan visar tunga fem ton mot 4, då inkluderande sent tröstande mål igen av ”Stenis”, en namne, som det också kunde gå utför för, likt det gjorde ikväll för GIF vilse i Västmanland.
Med 19 mål i en match så kan man verkligen tala om ett stim av mål, därav nämnda makrillarna i den vita bunkerhallen i V-rås.
Efter en sådan här match i Västeråsbunkern så kände sig alla Röda lite bandykrigströtta och det var inte lätt att ta Till sig förlusten utan snarare ville Gurra bort från detta bakslag men det är ändå bara att ta fram sin Tillbringare och än en gång skåla och gratulera Tillberga Till segern och Till slut tackar även jag för mig och hoppas samtidigt att denna matchtypen inte går i repris i nästa match då GIF möter det andra Tilltänkta Elitserielaget Örebro, i den mest Nordiska av alla Allsvenska bandyserier.
P.S. Det är många lag som får tvåsiffrigt i baken här i hallen mot TB så för Gurraiterna är det bara att hålla sig svävande genom Örebro-matchen och börja plocka fjädrarna av de övriga lagen framöver så börjar det nog smaka fågel igen lagom till jul-kalkonen, för den här smällen i baken ikväll gör väl att vi avstår skinkan då. -Skål, för kvällens fyra mål, som jag tål, men alla femton hål, tvättas bort med tvål, till nästa match med mål, skål och Gurra-seger-vrål !
Som väntat blev det en tät match mellan Gustavsberg och Köping, där Gustavsberg resultatmässigt höll någorlunda jämna steg, på den bästa utomhus-isen för säsongen.
Men det var ju många plusgrader så kanon-glid var det ju inte alls.
Det blev ingen sprakande föreställning, trots ”bästa” isen, då båda lagen mest ville hålla tätt bakåt men faktum var att Köping pumpade på rejält mestadels i bra arbetande tempo, för att kunna avgöra matchen i tidigare skede.
De seglade också upp i en rättvis 2-0 ledning, som Gurra, i sista tilläggsminuten av första halvlek, lyckades ändra på då ”Stenis” Stenman på Stenmarks-vis, efter pass ”Bryngel”, gled fram mot mål och sätter det oerhört viktiga pausresultatet till 1-2.
Gurra hade tålamodsmässigt kört samma taktik som tidigare att täta bakåt och försöka gå framåt när läge kom.
Tyvärr lyckades inte de Röda få så mycket bra gjort framåt i denna match, men inga misstag gjordes direkt heller (om än Köpings andramål var lite billigt från burväktar’n ”Ricke Rille”).
Stoffe gick ovant vänsterback, men helt godkänt, då Sandberg saknades i dag.
Köpings tempo lyckades inte Gurra komma in i eller ”förstöra” tillräckligt för att det skulle kännas bra.
Det blev lite ”lågprisbandy” utan Willys insatser i GIF.
Skämt åsido, så var alltså inte heller Willy ”Lill-Butta” med i kväll och vi kanske hade behövt lite vassare framåt när nu Otterberg var ovanligt blek (febersjuk några dagar efter Söderforsmatchen) och Mårten inte tillbaka i storformen han visade förra säsongen..
Trots att Köping styrde och ställde mycket med bollen så lyckades ändå Värmdölaget kvittera till 2-2 i början av andra halvlek via ett kalasanfall, där slutligen tre GIF-spelare hamnade i nästan friläge och avslutar kliniskt gör ”Brynglan” Bryngelson.
Inte alls rättvist kunde tyckas men GIF höll ihop laget väl och Köpings många chanser blev ganska svåra att göra mål på.
Nu hade GIF sin bästa period i matchen och lite känsla av 3-2 hemmaledning fanns i matchbilden faktiskt, men det blev kortvarigt, innan Köpings högre tempo på flera spelare tog över matchbilden igen.
När så KIS får straff i 62 minuten, på något jag inte såg orsaken till, så tar de tillbaka ledningen även på resultattavlan, 2-3.
Matchen tuffar till sig och vissa KIS-ar faller väl lätt ibland men de gulsvarta dominerar och GIF kan liksom inte komma åt att vinna ytor och närkamper så ofta utan Köping producerar målchanser men inga mer mål. Några utvisningar stör också De Rödas möjligheter att spela bättre framåt.
Rille revanscherar sig lite i andra halvlek när han bland annat tar en straff så att GIF fortfarande bara har ett måls underläge.
Ett mål i bandy är nästan ingenting och det blir en tuff kamp mot slutet och dessutom 4,5 minuters tillägg och närmare sista matchminuten får GIF en jättechans i friläge som dock missas.
Det var kanske tur om man ska vara opartiskt ärlig, för det var klar offside och Köpings reaktioner i så fall hade kunnat bli ödesdigra för domare och andra.
Tyvärr, för GIF, var detta Köpings match och de vann rättvist även om det var på håret att de vann.
Gurra sålde sig dyrt och sådant kan bli jätteviktigt framöver, om inte annat i returmötet på ”Krillan”. Man får inget gratis mot Gustavsberg denna säsong.
Walle-Walden håller ihop laget längst bak imponerande och "Rimmaren" från Bajen spelar tryggt och Ludde gjorde en bra match med sin roll.
Tobbe Linder klart godkänd, Aksel axlar sitt ansvar bra. Nore líte blek med hans mått mätt men ändå han han briljera och kunde ändrat denna tillställning om han lyckats näta efter några häftiga bollsäkra, läckra prestationer.
Ivan, som dock inte var förskräcklig för Köping idag, sliter på och Pontus fick inte mycket speltid, som det utvecklade sig i matchen.
Fortsätter Köping så här så lär de inte behöva hamna i kval men nästa match är en ny match, även för Gurra, som kan bättre, det har vi sett.
En förstärkningsbomb till Gustavsbergslaget ryktades det om på läktaren men inget är alls klart så det får anstå tills det eventuellt blir verklighet.
Skulle dock inte skada med tanke på att nu väntar Tillberga och Örebro i de två kommande matcherna, och just de två lagen är nog outstanding i Allsvenskan i jakten på Elitserieplatser.
Där handlar det nog om att få upp tempot och hålla siffrorna nere, såvida det inte är dags för ytterligare en ”Ljusdals-skräll” igen.
Det är ju trots allt bandy.
När allt stämmer kan allt hända men idag hände det inte riktigt fullt ut för kämpande Gurra-gänget.
Väl ditkommen till ön Söderfors så fick man tunga besked före matchen. Nore, Mårten och Rimgård borta.
Gulp !
En sådan här viktig match utan dessa tongivande.
Dessutom hade isens linjer runnit bort i ”november-sommar-värmen under dagen, men till matchstart, när solen försvunnit bakom den oändliga skogen, så var de på plats igen och gruset överisat och faktiskt blev det riktigt bra is trots 7-9 grader plus.
Gurra började som senast mot Ljusdal med försiktigt och defensivt ”femmannaförsvar” i princip. Söderfors tilläts avsiktligt att hålla boll mycket medan Gurra gick på kontring mera.
Gurra i vitare bortadressen och Söderfors spelade i sedvanliga marmeladtröjor alltså apelsinfärgat. Förvisso mycket snyggt mot de svarta byxorna.
I första halvlek fick vi se två kungar på plan.
Kung Bryngel outstanding ute på plan och Limma-Jimmy i mål och utöver detta höll alla övriga bortaspelare hov i effektivitet.
Willys uppspel till mål var snygga att se och trots att alltså Söderfors skapade mer halvchanser så blev Gurras målchanser mer livsfarliga och Bryngelsson visade direkt med 0-1 vilket lag som skulle behärska planen bäst.
Aksel, blev navet som 0-2 målet kretsade kring när han stänkte in bollen.
Söderfors får in en hörna till slut i trängseln och där såg Limma skymd ut och inte mycket att säga om.
Söderfors har nu ett visst grepp om spelet till synes, delvis tack vare bortautvisningar, men det är lite skenbart beroende av Gurras taktik också.
När så GIF gör 1-3 precis, precis före paus, så är det ett psykologiskt jobbigt/härligt mål beroende på tröjfärgen så att säga.
I andra halvlek måste hemmalaget få 2-3 men då träder istället ständige målskytten in i handlingen och gör ett superläckert mål. Chrille O "The "Utter" lyfter först bollen på tennis över backen, och när han ändå plockat fram tennisracket, tar han sin egen passning i fart innan bollen tar is, och väl bakom backen i ganska svår vinkel tennisslår han alltså direkt en lobb till, som lyfter över målvakten i en superskön båge och när den andra backen inte hinner fram så dimper bollen läckert in i nätmaskorna.
Han kör fram i glädjeryck till de ditresta Gurrabergarna på läktaren och tar emot jublet.
Klass-mål till 1-4, som nog avgör matchen.
Om inte annat så sätter Stoffe 1-5 någon minut senare och hädanefter känns allt tryggt för Gurra medan Söderfors’s vilja liksom viker hädan efter baklängesmålen.
Kung Bryngel och Willy Lill-Butta utökar till 1-6 och 1-7 och mängder av härliga spelmål produceras av ”The Red Machine”.
Nu hade ”GOIF-arna” förödmjukats så mycket att deras ledare vid sidan av plan dömds upp på läktaren och hemmaspelarna skickades ut i syndarbåset av olämpliga uppträden, så till och med träden i skogen bakom hängde med barren rakt ner, tyckte den svårt sargade hemmapubliken i alla fall.
Tungt att vara Söderforsare nu.
Motsatsen, paradis på is, stod superglada Gustavsbergare för
Uttern Otterberg dundrar in en hörna och även Pontus får trycka in en kula i nätet till 1-9.
Det 10:e målet kommr aldrig men vad gör väl det för sanslösa 1-9 i en bortamatch och laget från Värmdö, 15 mil söder om Bruksvallens brandgula lag, stod verkligen för kraften, så här kan vi snacka om Gurrabergs ”Southforce” som besegrade Söderfors (för er som hajar engelska, bandyns rötter är ju därifrån).
Nu måste vi ändå återvända till kommande verklighet lite och konstatera att Söderfors blir ett avstigningslag, om de inte lyfter, speciellt försvarsspelet, som var den största schweizer-osten jag sett i år med dess berömda, ja ni vet vad.
4 poäng redan, kan bli guld värt framöver dock, för det väntar tuffare matcher men om laget håller ihop som hittllis så finns stort hopp.
Urviktiga Köping i nästa match.
Om det skulle lyckas med 2 även poäng där så börjar man tro på nytt kontrakt, åtminstone ?!
Men Köping har också börjat bra så det kommer att bli en tuff, förmodligen jämn drabbning, och som vanligt avgör nog misstagen bakåt då.
Missa inte den gobiten på Ekvallen!
För att ta denna bandypremiärdag från början innan matchstart så var det trist regnduggtungt väder och inte blev man gladare av att se spelbolagens odds med jättelåga 1,05 på Ljusdals-seger och sedan dessutom minnas genrepet för Gustavsberg mot Helenelund i tisdags, där allt var helkass så fanns nästan inte ens en gnutta hopp, men när väl matchen började så är ju ändå hoppet det sista som man överger.
Gustavsberg hade stuvat om lite positioner till denna match och Sundins genidrag visade sig skapa ett svårforcerat GIF-lag.
I de bakre regionerna hade Stoffe och defensive halv Rim-gård oftast stängt högerförsvaret, som ett svårforcerat staket och på fem-manna-försvars-gården huserade också vänster-Ludde och rutin-Sandberg och som mitt-lås-krydda gjorde kung Walden som han ville, hur hårt han än ansattes av Hälsingedansen.
Nore hade alltså flyttat upp till mittfältet och han blev hetare och hetare ju längre matchen led.
Alla på Ekvallen var nog inställda på risken att Ljusdal skulle köra över bottenplats-tippade Gurra, utom de Röda i Värmdölaget.
Här fanns inga tappade sugar.
Ljusdalsklacken skanderade ”Sveriges bästa gröngula lag” och visst backade Gustavsberg hem mycket i början men det dröjde ända till tjugonde minuten innan hälsingarna fick rättvis utdelning till ledning 0-1.
Nu rinner det iväg, hördes det muttra på hemmaläktaren, men GIF hade haft några chanser de också och hastigt och lustig för hemmapubliken så blir det 1-1 när plötsligt Otterberg fixar in sitt GIF till matchen igen.
Efter denna kvittering händer något märkligt i matchbilden, som inga odds-makare trott på. GIF växer fram och börjar styra mer och mer av väsentligheterna på plan även om Ljusdal fortsättningsvis trycker på och skapar fler mål-lägen, men de blir allt mer chansartade på något sätt, och när väl GIF ligger på högre upp i banan och även kontrar, så visar sig Ljusdalsförsvaret klart sämre än hur de Röda bevakar sin försvars-gård, så helt överraskande är det inte när Gustavsberg tillskansar sig en straff som Nore sätter, om än inte världens bäst placerade, men hård är bollen i mål i alla fall.
Denna resultatvändning ger hemmalaget än mer självförtroende.
När sedan Nore gör ett grymt viljemål till 3-1 strax före paus, när han skjuter fart som en kanonkula och flyger förbi fyra förgäves kämpande gröngula kanariefåglar, och med skottavslutet från ganska långt håll i halvsvår vinkel dessutom, far bollen som en naturlig fortsättning av denna kanonkula hårt in i nätmaskorna, ja, då undrar man på läktaren hur allt som sker på plan är möjligt.
Detta skulle ju vara bottenlag mot topplag?!
Sant är trots allt, att sett på de första 45 minuterna, så kunde faktiskt Ljusdal haft ledningen men allt handlar ju inte bara om anfallsspel i bandy.
I pausen pratar jag med några ditresta Ljusdalingar och de känner sig inte så oroliga. Det blir 7-4 när vi väl börjar sätta målchanserna.
Regnvädret gynnar förmodligen GIF men isen är ändå inte alltför svårspelad.
4-1 i början av andra halvlek skulle smaka mumma för mamma och pappa och alla andra på hemmaläktaren och drömmen går i uppfyllelse när Brynglan behandlar ett läge perfekt hela vägen och skjuter in fantastiska 4-1.
Nu börjar man bli nervös när man undrar hur länge GIF ska kunna hålla uppe spelet på det fantastiska sätt man klarat hittills.
Ska vi falla tillbaka till Helenelundgenrepets icke-bandy nu?
När kommer tilltänkta hälsingetopplagets maskineri igång på allvar?
Nej, det kommer inte igång egentligen spelmässigt, men ändå får bortalaget plötsligt in två lite enkla mål, känns det som, inkluderat en kanonslagen straff.
Plötsligt 4-3 och dramatik och nästan lite tyst på läktaren av ansträngd spänning!
Jaha, nu är snart det roliga över, flimrar förbi på näthinnans framtidsoro-affirmation, som uppkommer än kraftigare vid spelavbrottet vid Gurras time-out nu. Det är långt kvar ännu av matchen.
Om det inte vore för handskarna på mig, så hade jag nog börjat få köttsmak i mun nu, av att naglarna redan skulle varit bortbitna ända ner.
Men på plan fläskar Gurra på nu utan att gå över gränsen för ofta och Ljusdal har mer och mer endast chanslyft mot Gurraförsvaret och de Röda växer ännu mer nu i detta kritiska skede av matchen.
Ljusdal har nu fått stor respekt för Gurras respektlöshet på plan.
Inte helt oväntat, faktiskt, så gör Nore viktiga 5-3 på hörna och blir så skrikande glad av det att han nästan bränner all energi han har kvar i en häftig viljegest till hemmapubliken.
Blicken går nu till matchuret och likt Bengt Grives berömda kommentar så yttrar man:
Vad är klockan??
Fortfarande många minuter kvar och detta är bandy där allt kan hända fort.
Precis, det blir 5-4 och handskarna fortfarande på, som tur är för fingertopparnas nämnda nagelfästen.
Men denna lördag är allt annat än gårdagens oturs-fredag den 13, för idag är bandylivet på vår sida och det verkar bara finnas vinst som gäller för det stenhårt slitande Stolta Röda Värmdölaget.
När Mårten äntligen gör mål i en match igen till 6-4 nu så börjar man tro på detta mirakel.
Slutpunkten 7-4 gör sedan frenesi-knippet Otterberg av bara farten och Gurra vinner kanske denna match också delvis tack vare den ”Finspångsanda” som nog infann sig i laget när de på försäsongen vann elegant på Himmelstalunds bandybana i Norrköping.
Samma trygga lagspel var det då, som det blev i kväll.
Ljusdal blev med tiden Lusdal för matchen var förlorad för dem och luften hade nu pyst ur och dragit ända in i Hälsingland för på Ekvallen var det BARA RÖTT som blåste Ljusdal på allt.
Och visst fick de ditresta ”gröngula” på läktaren rätt.
Det blev 7-4, men till oss.
Vilken grymt skön seger som värmdö mycket mer än det våta regnet kylde och de som dessutom spelat på odds hemmaseger, så gavs det oerhörda 20 gånger pengarna med denna extrema rivstart av serien för Gurraberg.
Med samma sköna spel i fortsättningen finns det stort hopp om ett nytt allsvenskt kontrakt.
För Ljusdal blev det mera Mörkdal, men det kommer fler matcher där solen kan gå upp igen.
Ikväll är solen RÖD i Gustavsberg på näthinnans framtidstro-affirmation!
Var det några väl valda ord från nye tränaren Kent Sundin i pausen, som fick en svår första halvlek för GIF att vända till häftigt, härligt övertag i den andra, efter ändring till den typ av spel som oftast ger bandyvinnare ?
Kent stod högt upp på läktaren större delen av första halvlek för att bäst syna det Röda Värmdölaget, som idag hade den vita bortadressen, då FAIK hade rött.
Det var nog för mycket som var halvdant då för GIF, så det hade blivit för mycket att anteckna men han memorerade tydligen de viktigaste bitarna.
Finspång fick ständigt alla ytor de behövde, speciellt på mitten, och GIF tappade bollar halvdant och positioner och fel avvägningar och det är farligt mot ett så starkt lag som FAIK, så de skapade målchanser till 6-7 mål med normal utdelning. Nu var Gurras ”målis” verkligen på hugget och precisionen hos östgötarna var inte på hugget, om man säger så.
Endast 3-2 ledning för Faik i paus på anslagstavlan (om den funnits) var enda trösten för GIF inför andra halvan.
Nore var nog bäst i första men var uppe och surrade lite väl högt ibland i fel lägen men han ville väl dominera lite för mycket även uppåt på banan då inte målchanserna blev många.
Chrille Otterberg slet beundransvärt, som vanligt visserligen, men speciellt som han nu hade en smålandssupporter på läktaren, som egentligen inte skulle vara där, så var han tvungen att sätta några viktiga mål, så GIF inte tappade bort matchen.
Robert Rimgård (det var väl han) sågs också med bra spel understundom men det var alltför ensidigt på många andras håll och kanter första 45 muttrande minuttrarna.
Nu glömmer vi första halvleks i övrigt!
I andra halvlek trodde man inte sina ögon riktigt. Visserligen ser jag lite dåligt men nog var det det stolta Värmdölaget som steg fram och styrde det mesta på plan, mot ett Faik som tippas (tippades?!) ligga högre upp i tabellen i kommande norra Allsvenska.
Plötsligt var det ingen spelare som gick bort sig allvarligt och metodiken i spelet var varierat med tyngd och mycket mer fart på fler spelare. Faik skapade inte alls så mycket farligt framåt längre medan skärgårdsgänget skapade chansläge på chansläge från sitt ”tjocka” ganska höga försvarsspel och mycket rättmätigt, för andra halvlek, så kvitterar ”Nore” till 3-3. Notorisk målskytt med klubbfeeling.
I andra höll hann sin position med bravur och gick framåt i rätt lägen.
Gurra fortsätter i samma galanta stil och spelar verkligen som ett självhjälpande lag och helt följdenligt sitter 4-3 och när det rasslar till igen till 5-3 så är ”njutet” på topp på en del av läktaren och naturligtvis för Gurra på banan också.
"Brynglan" står för dessa båda mål och gör sin klart bästa match för säsongen, specieltt i andra halvlek.
Faik har nu 20 minuter på sig att vända detta, men de känns lite tunna och desperata, även om de försöker trycka på hårt och lyckas få en straff, som kunde ändrat matchens utveckling, om den gått i mål, så är det ändå GIF som är bäst när det ska avgöras.
Så gör bara bra lag!
GIF spelar tryggt och säkert i andra halvan och gör det väldigt svårt för Faik, så när domaren har fått nog (av matchtiden alltså) så blåser han slutligen till Gurravinst med just 5-3.
Denna vinst och detta spel framförallt, var precis vad GIF suktat efter länge och det har varit på g senaste matcherna men nu kunde vi äntligen fullfölja.
Alla ”pr(ä)sterar” bra (spelar som gudar, menade jag) i andra halvlek och det är just detta att varje spelare fyller sin funktion och position som är så oerhört viktigt i bandy.
Lite kryddiga spelare på detta teamwork sedan, så vinner man oftast, helt enkelt (eller svårt, för detta ”enkla” är ofta så svårt ju).
Hoppas det blir hemmapremiär på tisdag på Ek-valls-is och att vi kan bibehålla denna bandy-vals på isen då, för i så fall stiger möjligheterna att kunna ha tillräckligt antal andra lag bakom oss i serien.
De lagen får gärna bli väldigt många!
Detta blev två olika matcher i en då lagen hade var sin halvlek spelmässigt.
Skutskär var inte på topp i första halvlek men gick ändå rättvist upp till en behaglig 4-1 ledning på en is som inte var särskilt vänlig mot spelarna men ändå någorlunda. 9 grader varmt, dimmtendenser och nästan regntungt.
Det syntes att Skutskär förmodligen är ett lag högre upp i tabellen än Gustavsberg även om defensiven hos de Gröngula inte var av toppallsvensk nivå.
Nore fixade kvittering en till 1-1 innan Skutskär drog ifrån i målprotokollet.
GIF hade en ringrostig Walden tillbaka men det var ändå en klar förbättring försvarsmässigt sedan Söderforsmatchen förra helgen men Skutskär, till skillnad från Söderfors, hade några vassare spelare som blev svårstoppade så länge de höll farten och trycket uppe.
I andra halvlek blev nog isen ännu något sämre då det kom lite lätt-dugg vid 100% luftfuktighet vid några tillfällen och dessutom blev det mesta av spelet på samma slitna planhalva igen, för nu var det mest Gustavsberg, som verkligen kämpade sig in i matchen och anföll i parti och minut. Visserligen bör man nog konstatera att Skutskär såg slitna ut (hård försäsongsträning?!) men icke desto mindre så var Gurras forcering värt fler mål än det ynka Stenman gjorde till 4-2. Trots mängder av målchanser och lägen så ville inte bollen in utan istället avgör Skutskär i 80 minuten i ett av de få vassa anfallen i andra halvlek så långt för deras del.
Hade 4-3 kommit så är det inte säkert Skutskär orkat stå emot den Röda offensiven. Det var ett hårt och tappert kämpande Värmdölag, som om de fortsätter så här som i andra halvlek, kommer att bli svårslagna i Allsvenskan, åtminstone mot bottenlagen garanterat.
Styrkan hos GIF verkar i år ligga i att många (hela laget) deltar mer aktivt i spelet medan laget var mer tudelat förra säsongen.
När väl målen trillar in på alla chanserna så ska det nog gå vägen med allsvenskt spel även framledes.
Mötet mot Finspång nu på lördag kan ju förhoppningsvis bli början för utdelning på målchanserna, för då kan det räcka långt.
Verkar vara ett sammansvetsat gäng De Röda, som nu har klart med nye tränaren Kent Sundin, som säkert många tidigare sett i ÖSK-dressen om inte annat.
Verkligen inget att gnälla på det valet från ”gnällbältet” !
På mycket bra is och fint väder så blev det en klart bättre och sevärd match mellan två uppländska lag, Söderfors och Gustavsberg. Ja, GIF’s hemvist Värmdö kommun, tillhör ju ”landskapet” Uppland, då Stockholm ju inte är ett landskap.
Det bör snabbt sägas om denna match, att den borde vunnits av de Röda Gurraiterna, men ger man bort ”enkla” baklängesmål så är det svårt att vinna.
Tror att dessa två lag kommer att slåss om en kvalplats i Norra Allsvenskan och då såg IF klart vassare ut i spelet men då GIF hade två nya, yngre spelare där bak så saknade man en Walden på en känslig, svår och jätteviktig position på denna nivån.
Det var bra fart och tryck på Värmdölaget men som ofta på försäsongen så sitter inte avsluten heller.
När man sedan är lite väl bleka bakåt på lyften från Söderfors, inklusive ett enkelt frislagsmål som Jimmy knölar med i viktigt skede, så räcker inte att de Röda dominerar på plan i övrigt.
Halvtidsledningen för Söderfors var mycket smickrande om man såg till spel och antal chanser och i andra var kvittering så småningom ett rättvist faktum men avslutningen blev lite sådär med en tveksam straff till Söderfors i slutsekunderna, som avgjorde till deras fördel, 6-5 till norra Upplandslaget.
De nya spelarna måste få fler matcher för att växa in och flåset måste hålla i 90 minuter, vilket det var lite si och så med i den lite hawaiimässiga sista kvarten.
Det hade varit ett högt arbetande tempo i matchen och det kräver sina matcher innan konditionen räcker ända in i kaklet.
Täta lite mer bakåt i nästa möte så vinner Gurra klart med detta spel, tror jag.
Tur det inte var 23 000 på läktaren för då hade bandyintresset minskat kraftigt.
Visserligen var inte iskvalitén i inomhusklass men det borde ha kunnat presteras mer för så dåligt underlag var det inte alls. Ganska bra väderförhållanden faktiskt.
GIF var minst sagt virrigt bleka nästan hela första halvlek och ledning 3-1 var smickrande.
Det kan ju bli så här när det är så många nya i laget och denna gång saknades alla Bajarna.
I bandy måste man hitta körningar och kombinationer fort för att få försteg och det är ju svårt när ingen riktigt drar iväg på ytorna eller vet om och när någon ska rycka fram.
Djurgården var bättre på det men klart sämre på övrigt. Vet inte deras ambitioner i år men det var lite svart på avbytarbänken, det vill säga, man såg mycket av den mörka bänken gapa tom.
De kunde knäppt in fler mål i första halvlek men det saknas lite distinkt målpang och då vinner man inga matcher i bandy.
Enda glädjeämnet till pausen för en icke blårandig, var Gurra-ledningen med 3-1, även om ränderna hade gått ur DIF denna gång då deras tröjor var nästan helvita bortsett från lite sedvanligt kraffs på tyget. DIF’s nummerskyltar var dock tydliga och lite fräcka och klart enklare än långa fångnummer.
När så GIF i andra halvlek går upp till rättmätiga 5-2 och matchen känns avgjord så börjar den hetta till, på fel saker visserligen, men då känns det i alla fall mer som en bandymatch temperamentsmässigt.
De Röda har fler spelare som kan prestera mer när det behövs och vinner därför till slut med 6-2 i ”derbyt” men nu behövs många matcher för att spela in en elva som måste öka ordentligt om det ska bli förnyat kontrakt i den stundande tuffaste Allsvenskan (gamla div 1) någonsin.
Nore satte 2 av 3 straffar vilket är ungefär godkänt.
Snyggt hörnmål av en annan Niklas, nämligen ”Fällan” Fällberg. En blivande Mårten-konkurrent på hörnor månne?!
Mårten J målade som vanligt och Otterberg sliter omkring och får alltid något positivt med sig, som mål t ex.
Spelande tränarna delade broderligt på målskyttet då även Brynglan nätade en gång.
Ingen i Värmdölaget gjorde bort sig (för det är oftast sådant slarv man förlorar matcher på) men samtidigt var DIF lite urvattnat när det viktiga skulle göras. Dom kan inte skylla på någon seg plusgraders-is, för lite mer kyla måste man ändå kunna ha i bandy när det blåser värmande vindar för motståndarlaget.
Övriga kämpande i Skärgårdslaget var bollfångvaktare Hellströmer, godkänd.
Heiner, Frilund, Bro- & Stenman, Cavallin, Ludde & Linder, Stoffe & ”Niklas III Sandberg” som var sådär men gjorde sina jobb.
Visserligen kan man falla in i division 1 lunken, men lite mer vill man se framgent i allsvenskan av de flesta Röda.
Intressant att se att ”gamle” tränaren från Edsbyskogarna, M J, har en stark kondis då han ökade takten rejält sista kvarten, trots att alla Hammarbyare var i Göranssons Arena.
Lite positionsbyten hos GIF skulle inte skada som jag såg det i denna matchen.
Vissa nyckelspelare måste in mer i matchen för nu blev det lite karaktärslöst från de Rödas sida och det håller inte mot bättre motstånd.
Redan i kväll på perfekt söndagstid (?!) kl 19:45, blir det ny behövlig matchträning mot Söderfors, också på Studan.
Då måste de stolta Röda höja sig för att komma in i matchen skulle jag tro.
GIF ställde upp med ett ungt lag med mycket nytt från förra säsongen och det märktes att de inte var lika inspelade som KIS.
I mål vaktade Limma första och Hellis i andra halvan. Båda gjorde flera svettiga räddningar när KIS trummade på som värst.
På liberoplats såg vi en tuff Bollnäsare (..eller Ljusdaling eller Edsbyit, då Walden stod över), halvar Nore och Ludde.
Med ryggnummer 11 spelade Bajens Willy ”Butta d y” och han imponerade verkligen trots sin unga ålder.
Tog alltid rätt beslut och vårdade bollen föredömligt.
Tränar-Bryngel, Bajens Aksel, Hälsinge-Ivan och Tränar-Mårten. Sandberget, Otten, Lindansaren, Fri-Pontaren var med och krigade och minsann hade vi hela tre avbytare för ovanlighets skull.
Köping satte högsta fart i matchstarten och Gustavsberg hade svårt med tempo och positioner.
Köping har ju betydligt fler fullplansmatcher och det syntes tydligt.
Men ändå kunde inte Köping trilla dit något mål på spelövertaget och Gurra kom så småningom in mer i matchen men ändå tog KIS så småningom en rättmätig ledning på straff genom Elitserieveteranen Bissen Larsson.
Efter snyggt anfall fixar Willy straff som Nore dundrar stenhårt ända till Skultuna (om nu nätet inte hade stoppat opp).
Lite surt släpper De Röda sen in 1-2 i sista halvleksminuten.
Västmannaledningen i paus, trots allt i underkant.
I andra halvan tjur-rusar KIS igen i början i förhållande till GIF och innan Gurra hittat positionerna och fart så har Köping tuggat sig fram till 4-1 och det ser lite svårt ut för Gurras både äldre och yngre full-plans-nybörjare.
GIF hade dock egna chanser lite då och då, då KIS försvar inte är av yppersta klass, men en klar KIS-ledning, 4-1, är tyvärr ändå inte annat än vad vi sett på plan.
Sista kvarten ökar vi takten (kan det vara Bajrarnas inflytande?).
Mårten börjar vakna ur tränarsysslan och presterar själv vid hörna i ”fel” position.
Längst bort sluggar han in 2-4 och lite vittring.
Några minuter senare kör Mårten rakt fram över halva anfallsplan medan de gula spelarna försvinner bort någonstans i cyberspace efter Mårtens finter och tunga, långa driv och precis innan han ska fixa målvakten slutligen så kommer en sista panisk backfällning av Mårten till straff.
Mårtens ”Fan-Club” jublar på läktaren !
Straffen slår Nore ända till Eskilstuna, om det nu inte vore för nätet igen, men odiskutabla 3-4 blir det i alla fall.
I matchens sista skälvande minut uppstår ett kanonbra kvitteringsläge till 4-4 men det får vara lite måtta på orättvisan trots allt.
Det var Köpings match, totalt sett, men det ingår att kunna utnyttja spelövertag också.
Nore var allra bäst i GIF med många smörpass bl a men flera Röda sågs med potential när de väl börjar hitta varandras positioner i snabbare tempo.
Med lite mer matchvana full-plan och bättre inkörda nya spelare, så ska Gurra kunna ta upp kampen om Allsvenskan, tycker jag, och kanske är just Köping ett av lagen vi ska ha bakom oss.
Så fick äntligen Giffarnas kalvar, dansa bandy på stor is.
Man kan konstatera att det syntes att Västanfors hade mer storbana i säsongskroppen men ändå gör de Röda en bra match i första försöket så att säga.
Värmdölaget är minst sagt med en bra bit in i andra halvlek, med ledning till och med, men rättvisa skipas till sist med en 4-2 vinst för Västmanlänningarna.
Inga Bajen-spelare var med och Walden saknades med ryggproblem och dessutom endast en avbytare för de Röda så utgångsläget var lite sådär.
Nore agerar libero och Bryngelsson kör på mitten. När man stod högst upp på läktaren, som man kan i ABB Arena, så tyckte jag att spelande andretränarn Mårten inte såg så lång ut som vanligt, jämfört med Brynglan kanske, men Mårten är ju gammal i gården och man brukar ju krympa med åldern, sägs det.
Gurra börjar bäst med bra struktur och linjer i laget men inga mål lyckas nåt av lagen med trots bl a en straff som Otterberg får målvakten att göra en ganska bra räddning på.
Det blir Fläktlaget som spräcker nollan med en kalasbra straff istället.
Den nya regeln i år gör att Gurras utvisning försvinner genom Västanforsmålet.
Sedan är det Bryngelmingel när spelande tränaren sätter 1-1 på härligt anfall.
Bra defensiv från båda lagen i första halvlek.
Västanfors trots allt lite farligare med sin större storbanevana men Limma-Jimmy stod bra i vägen några gånger.
I andra halvlek gör Nore en kontrollerad tjurrusning över hela banan och sliter sig fram till läge där han väljer att läckert servera C ”Uttern” Otterberg som dunkar in ledning 2-1.
Läckrast idag i hallen så långt! Nore brukar ju göra sådana mål mot Västanfors men långruscher tar på lungkapaciteten, så här i försäsongen, men när han pustat ut lite efter målet så intar han liberoplatsen igen men själv vill jag hellre se honom som halv annars.
I detta skede så kommer de ovan nämnda försvårande utgångslägesproblemen för Gurra i dagen.
De orkar inte riktigt fullfölja när matchen ska avgöras utan det blir Fläktengänget som lyckas vända tillställningen.
Västanfors gör nog också det snyggaste målet med avslutning i en balanskonstnärs högre skola när bollen går i mål och segern 4-2 slutligen är rättvis för hemmalandskapets lag.
De viktiga små detaljerna sitter inte riktigt än för de Röda så här i början men det fanns goda tendenser ibland men man får inte tappa boll i fel lägen och vässa på avsluten och hörnorna men lagom till seriepremiären hoppas vi allt sitter med lite försäsongsmatcher i benen och huvuden.
Sista 5 Gurraminuterna i matchen blir ganska tempostarka trots allt och visar ändå på att det finns vilja och ork som snart kan ge bättre utdelning framöver.
Godkänt tycker jag grabbarna defintivt ska ha, tänker jag, när man lämnar bandyhallen, som brukar vara varm på vintern, men idag kommer man ut till sommaren utanför (21 grader) och undrar om man egentligen skulle badat i havet istället för att titta på det frusna vattnets största sport?
Nej, bandy är större njutning, trots allt!
Säsongen har börjat och snart vankas det mer is-godis.
Efter ständig uppförsbacke hela säsongen fick Gustavsberg äntligen till det när det som mest gällde och viljan och lusten hos hemmaspelarna värmde ända in i bandysjälen.
Den som påstår att man fryser när man ser på bandy var inte med idag, för här var det mer fråga om brännskador hos publiken när man såg glöden hos det Röda Stolta GIF.
Till och med vädret var med oss och Mosserud tilläts dessutom inte överraska en gång till.
Matchens lirare Martin Ohlsson, visar direkt att denna match ska vinnas, genom 1-0 efter perfekt mottagning av elegant lyft från Walden redan i matchinledningen.
Visserligen gör Mosserud sitt enda mål i matchen på snygg hörna till 1-1 men när sedan Hella gör det han blev inkallad för och Mårten det han alltid gör, så är det en betryggande ledning på 3-1.
Därefter fortsätter allsvenska Gustavsberg göra Mosserud till ett division 1 lag. Alla Röda är på tå och framförallt ser man jämnheten i laget och försvarsspelet som överglänser Karlstadslaget. Även offensivt skapas fler och bättre chanser för Giffarna än Mosserudarna.
Otterberg kämpar in ett mål och både Martin och Mårten dubblar målskörden upp till 6-1.
Nervositeten hos publiken släppte en bit in i andra halvlek när hemmamålen jobbas in.
Sandberg var snubblande nära straffmål när målarfärgen slets bort vid stolpträffen, centralt agerade Linder och Walden tvättmedel i försvarsspelet, det vill säga höll rent från värmländska ”mossan”.
Norevik slet och kunde ha nätat dessutom, Linkan nyttigast på plan, Ludde agerade som vi vet han kan utan misstag, Ivan tar för sig, ja alla agerar som ett lag och sköter sina uppgifter galant.
Bättre avslutning på säsongen kunde inte GIF få med en mycket nöjd publik och med rätta överlyckliga spelare och ledare efter alla tidigare sorger och besvikelser.
Mosserud lär få nya försök, även om de i denna match inte riktigt räckte till, för det finns mycket bandy i det laget.
Sista mål-ordet får också Mosserud till 6-2 men det är något som en Gustavsbergare gärna bjuder på med leende läppar i slutskedet, när segern ändå är klar.
På sitt sätt lite symptomatiskt för hela säsongen så fick GIF-spelarna göra ett-magplask inför hejarklacken efter matchen, men nu fartgled Giffarna i ett seger-magplask, för omväxling skull.
Snacka om att vända negativt till positivt.
Först magnifika segern till kvalplats borta mot Västanfors i sista skälvande seriematchminuterna, från till synes hopplös sistaplats i serietabellen och därefter på ren vilja trycka in från 5-3 till 5-5 kvittering, återigen i sista skälvande matchminuterna, borta mot Mosserud i första kvalmatchen och sedan avsluta detta nervbelamrade maratonlopp, på gränsen till ”avgrunden” hemma i sista avgörande matchen, på ett sätt som alla bandyvänner blir lite lyriska över.
Fira segern nu grabbar, det är ni verkligen värda och så hoppas vi på en bra nästa säsong och att den börjar snart igen, för även om sommaren är speciellt underbar här på Värmdö, så kommer ändå så småningom känslan krypande, att sommaren äntligen är över så bandyn kan börja igen.
Bandyn är vinterns solskenshistoria, tycker jag, som varm bandyvän, eller som vi som håller på Röda laget säger:
- På Ekvallen blir man till och med Röd utan sol!
För de som tycker sig se allvaret och vikten av att befinna sig i Allsvenskan, så kan ett kval till detsamma vara rackarskönt men också oerhört påfrestande, åtminstone som åskådare, när man inte själv kan fixa till det på isen.
Lite av infarktbandy var det, med start den udda tiden 16:00 söndag igår, vid en av Karlstads moderna anläggningar på Tingvallaområdet. Tyvärr så är det allt annat än just bandybanan, som är modern. Nybyggd innebandyhall,, curlinghall,
Cykelcrosshall och allt vad det är, men trots en av de i Sverige få kvarvarande hängbelysningarna, så har Tingvallas centralpunkt, själva bandybanan, ofta en perfekt is.
Så också denna kvalmatch, vilket många trodde skulle innebära fördel för det allsvenska laget.
Nu visade det sig att den ”raggarbandy” som Mosserud presterade vid vändningen senast i steg 1 mot Eskilstuna, inte var någon tillfällighet.
Ett lite ringrostigt Gustavsberg hade svårt med matchtempot hos flera gröna hemmaspelare, som de fått av sina kvalmatcher nära inpå.
Mycket riktigt tar hemmalaget ledningen med 1-0 men GIF lyckas vända till 1-2 tack vare Mosseruds största svaghet, Det nedre försvarsspelet var inte i samma klass som Gustavsbergs. Mycket säkert beroende på att Mosserud hade stor anfallslusta.
Martin O fixar 1-1 och viktiga 1-2 gör Mårten på grymt skott, i ett skede när Mosserud bestämmer lite väl mycket på banan.
Mårten började annars staffligt likt halva Gurra, men han växte sedan till full längd, och det vill inte säga lite, och blev slutligen
vald till bäste Röding.
Fina fisken!
På grund av tempot, tvingas GIF till många utvisningar, och kan därför inte ändra matchbliden riktigt.
Pausläget blir dock 1-2, men det kunde likaväl varit tvärtom. Ett givande och tagande åt båda hållen i en även nervös tillställning men mycket sevärd med många chanser åt båda hållen.
I andra halvlek blir GIF tidigt fulltaliga och nu tror man att Gurra ska ta tag i matchen men Mossisarna gör istället 2-2 och oro-
pulsen ökar hos de alltför få GIF-fansen på läktaren.
Ordningen återställ dock när Martin Ohhhh igen gör mål till 2-3 nu. På banan känns Mosserud bättre men effektivitet och försvarsspel är defakto bättre hos de Röda.
I detta skede lyfter sig Mosserud ett snäpp till med frenetisk anfallsbandy i härlig fart och då GIF inte lyfter mer bollar förbi hemmalagets mittfält, så får de gröna hållas med sina blodande tänder, för efter 3-3 kvittering blir Gurra ”mossiga” och det rinner iväg till 5-3 ledning för hemmalaget.
Rättvist så långt!
Men nu är detta 90 minuters bandy, och hjärtrytmen, som pendlat mellan mycket hög och hög, ska få sig en ytterligare skjuts uppåt.
Om det är av trötthet eller oavsiktlig bevakning av sin hemmaledning, så börjar GIF en tuff anstormning när klockan börjar
Klämta mot slutsignal.
Mosserud har slitit hårt för sina mål och nu slits ännu hårdare hos de Röda, för mål borta väger ju tungt med detta kvalupplägg.
När så Gurra gör 5-4 i 89 minuten genom härligt mål med avslutare Martin Oäkta hat-tric, så känns det inte helt fel, åtminstone om man är Värmdöbo.
Nu var det detta med 90 minuter!
Med 11 spelare i anfallet för Gurra så kommer även kvittrandet till 5-5 i just 90 minuten på läcker, distinkt, nätstrutande Norehörna.
Med tilläggstiden på grund av GIF time-out bl a så har pulsen nu extremläge och på tal om infarktbandy, så kräver hörnan som Mosserud tillskansar sig i sista matchsekunden ett Elitseriehjärta i full kondition, trots att detta ”bara” handlar om allsvenskan.
Hörnan resulterar inte och Mosserud känner sig som ett slaget lag, trots poängen.
Psykologiskt har nu GIF kopplat ett starkt grepp med denna osannolikt sena vändning.
På vägen hem på tåget mot Stockholm inser man att spänningen i kroppen inte släpper förrän tåget gör ett kort stopp halvvägs på Sveriges sämsta flygplats, Vingåker (!).
Skäm åsido, så förväntar jag mig en ruggigt jämn match i returen på Ekvallen och får se om hjärtat får ett saftigt motionspass igen.
Något i mina uppkomna åderbrock, säger mig det, men hemmaplan är normalt jätteviktigt i bandy.
Jo, Gustavsbergs kommande motståndare i helgens start av ”Steg 2” i detta allsvenska kval, skulle bli ett av lagen på isen i ”Steg 1” här.
Strax före match började det regna och det övergick i mer snö och Eskilstuna som hade minst 2 mål att ta igen började också som ett yrväder på isen.
Mosserud hängde inte alls med och trots att EBS hade svårt att fixa hemmamål på jättelägen så åkte de ändå så småningom fram till 4-1 ledning, vilket innebar avancemangläge för Eskilstuna just då.
Mycket rättvis ledning också!
Hur Eskilstuna kunnat förlora tisdagsmatchen före på Tingvalla kändes märkligt.
På grund av snöfallet valde domaren att spela 3x30 minuter.
Då fick lagen lite extra vila, vad det nu kunde innebära?
Eskilstuna kom ut i andra perioden och kopplade ett stenhårt grepp genom att fixa 6-2 efter dessa två perioder.
På läktaren var det nu både fröjdefullt och Fröjdfeldt (Eskilstuna-domaren ni vet) och hundratals andra Eskilbor trodde nog nu att det skulle bli en behaglig resa till slutkvalmatch mot Gustavsberg för den allsvenska platsen.
Men nu är ju detta division 1 bandy och där ser man ganska ofta hur matchbilder förändras dramatiskt.
Redan i andra pausen pratade jag med några av de många ditresta Mosserudarna och Mossebrudarna och de sa samstämt att det behövs bara två snabba, så är det värmlänningarna som har kvalplatsen på fler gjorda bortamål.
Lite humoristikt talat, typ Tage Erlander historia, kändes det just då i pausen.
Men som sagt, division 1 bandy kan växla fort.
Så också denna kväll för medvinden, eller snarare medsnön, och lite taktikförändringar medförde att Mosserud tog tag i allt och Eskilstuna hade nästan ingenting plötsligt.
Istället för att göra två snabba så blev det 5 snabba i ett huj.
”Mosses” 10 Guds Bud var nu nästan en uppfylld målsättning, även om det bara blev 9 mål gjorda till slut av Mosserudarna, men ändå en kassaskåpssäker seger för värmlänningarna och detta efter ett hopplöst underläge och med alltså endast (!) 8 insläppta mål idag så var det klart att korten hade spelats väl av bortalaget.
Snacka om Vändåtta, så att säga, med denna matchens scenförändring.
Så in i bomben tokgött!, som en värmlänning uttryckte det.
Gustavsberg ska inte vara alltför överoptimistiska i mötet med dessa taktiskt skickliga värmlänningar, som har blick för effektiv bandy, men grundkvalitén är klart högre hos Värmdöspelarna, så en liknande mirakulös vändning som här tror inte jag på i skrivande stund.
Se dock upp för nian Bood och elvan Patrik Magnusson, som är effektiva framåt. Hjerpe var inte så mycket sämre han heller.
Eskilstuna var alldeles för ”entaktade” och tycktes bara ha ett spel när det skulle avgöras och kunde inte förändra taktiken utan såg snarast lite ”mossiga” ut mot Mosserud.
Men på söndag är en helt ny match med helt nya förutsättningar på Tingvalla.
Jo, Gustavsbergs kommande motståndare i helgens start av ”Steg 2” i detta allsvenska kval, kunde vara ett av lagen på isen i ”Steg 1” här.
Nu var det nog inte så ändå eftersom bortalaget Rättvik vann rättvist med 3-6 efter 0-4 i paus.
Fast det återstår en returmatch i Rättvik där dagens hemmalag kan revanschera sig.
Inte mycket tydde dock på att DIF ska vända på kuttingen däruppe.
Rättvik imponerade både på plan och på läktaren.
En stor samling dalmasar och några utflugna, men nu boende i Stockholmstrakten, fanns ditresta, under ledning av en riktig hejarklacksledare av god dimension.
Här var det allsvensk klass nästan redan medan dalalaget på isen var lite ojämnare, fast med toppar som t ex gamle storliraren Dan Hjelm, och Ehn skridskovirtuos med förnamn Roger och lite Momqvist på det, så förstår man att hemmalaget hade problem.
Senare förstod jag varför Rättviksfansen hejade så taktfast och bra, som om de tränat här i Stockholm vid ”Allsång på Skansen”, för i programbladet stod att Lagledaren heter Anders Lundin.
Dessutom var det vitt lysande bortalaget, med lite blåa inslag, mycket strukturerat och höll ihop laget även om andra halvlek blev lite sämre. Hjelm har ju några extra kilon numera att orka bära fram på isen, men blicken var outstanding. När matchen avgjordes i första halvlek så stod han bl a för passningsfiolerna.
Ett coming lag Rättvik, fick man en känsla av.
Rättvik blir nog snarare ”fel vik” för dagens hemmalag, som faktiskt var självaste Djurgården, som inte bör ses med annat än mycket liten chans i returen i Dalarna, som måste vinnas med 4 mål (3 mål vid fler gjorda bortamål, likt UEFA-Cup-regeln).
Fast om det varit Gustavsberg på andra sidan plan mot Rättvik idag, så hade Gurra avgått med segern vid normalt spel. De Röda håller en jämnare kvalitet på betydligt fler spelare och delvis på högre nivå.
Nu blir det nog inte så att de sistnämnda möts utan GIF lär möta segraren Eskilstuna och Mosserud, där det står 3-3 i paus (börjar 20:00) i första matchen på Tingvalla i Karlstad.
Slut 5-3 till det ”mossiga” hemmalaget meddelas på Karlstadlagets hemsida.
Rättvik (om de fixar returen hemma) lär få möta Uppsala Näs IK och där blir det tufft men vem vet hur rund bollen kan vara då?
Eskilstuna får försöka vända på sin kutting, så GIF får en behagligare, närmare resa och solskenshistoria till ”Exiltuna”, istället för ända bort till ”Sola i Karstad”.
På torsdag kväll är det avgjort vilka som blir Gurras motståndare!
Ja, det är inte mycket som går Gusstavsbergs väg i denna serie, så icke heller idag när Finspång kom på besök till ett snålblåstkyligt Ekvallen.
Öppningen var magnifik av GIF och ledning 2-0 kändes inte helt fel och bud på 3-0 fanns.
3-0 görs också av GIF tycker alla utom domaren som blåser för offside vilket nog var omöjligt då passet kom från läge nästan vid mållinjen men jag missade domartecken så det var kanske något annat fuffens från Martin O.
Samtidigt hade hemmalaget lite flyt i några lägen, som kunde renderat baklängesmål.
Mårten sköt ettan och Linkan gjorde elegant 2-0 som blev halvtidspausläget.
De Röda hade jobbat inspirerat och hårt i första halvlek, så när Finspång alltför lätt går upp till 2-2 på bara 5 minuter i andra halvlek så är Gurra delvis tillbaks till självförtroendekris igen.
Hoppet tänds tillbaka då GIF kämpar fram till läge 3-2 som Linkan fixar genom distinkt straffskott.
Bud på 4-2 finns men tyvärr fick vi efter 3-3 kvittering av Finspång se att det inte är någon tillfällighet att östgötarna ligger trea i serien och GIF i botten.
Bortalaget pumpade på rejält och självförtroende och vilja dog samtidigt hos De Röda.
Efter 3-5 kände Gurra sig slagna och de orkade inte ladda om igen och farten och tyngden hos Faik gjorde att siffrorna rann iväg ända till 3-10.
Det finns inget annat att göra nu än att glömma denna matchen och ge järnet i sista serieomgången borta mot Västanfors.
Tyvärr så är läget ännu sämre nu för Värmdös bandystolthet då självaste Tillberga tappade poäng mot Slottsbron, som därmed passerade oss i tabellen.
Allt hopp är ändå inte ute och med minst oavgjort mot Västanfors för GIF, så kan det gå vägen på målskillnad till kvalplatsen.
Fast då måste Slottsbron och Helenelund kamma noll och dessvärre har Slottsbron ytterligare en hängmatch kvar mot Västanfors utöver sistaomgången nästa lördag.
Ruskigt hårda papper!
Men hoppet är det sista som överger.
Kan teoretiskt räcka med en pinne mot Västanfors så ge inte slaget förlorat.
Fixar Gurra detta så blir det grym glädje och energi till stundande kvalet i så fall.
Pris som bäste Giffare fick Philip Gren men även Aimo i mål var bra trots 10 insläppta på nästan omöjlig lägen.
Finspång var några nummer för stora i medvinden när det skulle avgöras, helt enkelt.
Västanfors har inte samma styrka, så varför kan inte seriesäsongen avslutas med stolpe in för De Röda?
Vi kör på för det och bollen är ju faktiskt rund så allt kan hända.
På en nästan perfekt is började ett hungrigt spelsuget hemmalag Gurra i bra tempo mot Köping och dessutom fick vi se en hemmaledning till både 1-0 och 2-0.
Ettan gjorde Otterberg från omöjlig vinkel efter fint förspel från hela vänstersidan men målvakten borde nog tätat där.
Rättvist så långt.
Tvåan var ett fint pass till Ljusdalsimporten Ivan, den förskräcklige (tyckte nog Köpingbackarna just då) som i fart skrinnade i genom ett uppvändande, stillastående KIS-försvar. Elegant!
Denna matchen var en ypperlig chans för Ekvallens Röda gäng att ta den ynka poäng som behövs för at nå kvalplatsen i tabellen och det märktes för hungern och viljan var stor hos hemmalaget.
Köping, som dock kom igen mer och mer ordnade flera farliga kontringar och några hörnor som skulle blev lite ödesdigra.
Hastigt och lustigt så stod det 2-2 på resultattavlan efter 2 gulsvarta hörnskott.
Nu hade KIS shoppat på energibolaget, genom detta inköp av två hörnskott, medan Gurra fått betala dyrt för det tidigare energiska spelet.
Bortalaget ordnar rättvist även till en ledning till 2-3 innan paus och denna ledning ger ytterligare en bedövande starkströmsstöt till det Röda hemmalaget som därmed bränt sin tidigare ledning på 2-0.
Detta KIS-ledningsmål var läckert avslutat av rutinerade Västerås-Larsson. Elitserieklass!
KIS kontrollerade matchen sista kvarten av första halvlek, så publikstegen till kaffet i pausen, blev lite halvspakt som efter en el-stöt just.
Efter lite koffein i hyddan från en pauskopp, så inser man ju att det finns stort hopp, om första målet i andra halvlek blir de Rödas.
Gurra börjar starkt i andra och hela halvleken blir en match med två hårt kämpande lag och mycket målchanser, som om poängen var skillnaden mellan liv och död.
Härligt med sådana matcher, för ful blev den egentligen aldrig.
Mårten får ett kanonläge efter fint pass men väljer nog att gå åt fel håll fast till i princip friläge och avslutet blir resultatlöst i denna sämre vinkel.
Strax därefter får han revansch och går åt ett bättre håll denna gång och tvingar fram ett slag på hans klubba som ger Gustavsberg straff.
Detta straffskott av leendets Linder resulterar odiskutabelt till kvittering 3-3.
Själva straffskottet var däremot diskutabelt. Målvakten tycktes ha tagit bollen, men han får väl skaffa sig nya benskydd nästa gång. Dessa var det hål i.
Återigen lyckas KIS koppla tillbaka greppet i matchen genom ny hörna till 3-4.
Nu syns tydligt självförtroendekrisen i Gurras hårt beprövade ögon och kroppar.
Det slarvas därför lite för mycket och den mesta positiva energin ligger nu hos Västmanlänningarna.
Inte helt oväntat kommer även 3-5 bakom en annars riktigt bra spelande Aimo i målet. Han får så småningom priset som GIF’s bäste lirare, men innan dess så tar Gurra time-out och det återstår mer än en kvart och den är inte akademisk, för GIF arbetar på som frenetiska polacker för att få kontakt och får hjälp av ett koppel utvisningar på KIS-are.
Det är mest spel mot ett mål nu och slutligen får även de Röda in en hörna, som till synes var förlorad för Mål-Mårten, men på det sämre läget han fick till slut sköt han in bollen baklänges med sned tvåmeterskropp på nåt knackvis.
Alla klockrena strutar i nätet är trots allt godkända.
Nu blir det intensiva slutminutrar med publiknerver på helspänn och där båda lagen har målchanser till avgörande viktiga mål.
GIF måste fram mera än KIS, som ju leder matchen och Gurra skapar några ypperliga lägen, men då GIF kör tufft framåt för kvittering så kontrar istället Köping på övertiden till avgörande 4-6. Att de Gulsvarta sedan missar en sista straff i sista sekunden är då av akademiskt värde.
Det är inte utan att magen lipar lite nu för oss hårt ansatta GIF-anhängare, men man får väl skylla på ”syran” i pauskaffet, för detta läge i GIF-skutan är inget att ”garva” åt på tal om kaffe och garvsyrak.
Utan de två förmodligen viktigaste Gurra-spelarna, Walden och Linkan, så kan det lätt gå så här, även om tidigare långtidsskadade Linkan var med i kväll och generellt sett godkänd, men naturlig nog långt ifrån hans annars grymma kapacitet.
Köping vinner trots allt rättvist då de kan hålla ihop laget lite bättre och inte halvslarvar lika mycket på banan.
Ändå skiljde inte mer än att GIF kunnat få den grymt viktiga poängen för att förpassa Helenelund till de sälla jaktmarkerna i division 1, tabellmässigt.
Så blev det inte nu, trots att Gurra aldrig vek ner sig, utan kämpade heroiskt till sista övertidsminutrarna.
Köping slet effektivare och har nu härmed fixat det allsvenska kontraktet i praktiken.
Nu kan man inte kasta yxan i Ösbyträsket (sjön) ännu för det återstår tre viktiga matcher och kanske mot lag som inte är så grymt inspirerade som Köping var i kväll.
Om jag hörd rätt så förlorade både Helenelund och Slottsbron så kampen om kvalet fortgår.
Kan GIF åter visa denna kvällens kampmoral igen så tror jag på stor chans.
Vi har ju dessutom faktiskt tagit mer poäng borta än hemma så hoppet lyser trots allt starkt.
Varje match är en helt ny match.
Elda på nu Gurra, för vi ska stoppa in en pinne i brasan till kvalplatsen !!
De få som sökt sig till den största bandybanan på många år på Ekvallen, fick se en match där Gustavsberg hade chansen till poäng.
Anledningen till benämningen ”den största bandybanan” var att vädret med snö, regn och tidigare pendling kring 0 grader hade skapat en isbana utanför bandybanan även överallt där publiken försökte gå. Inga lårbenshalsar gick sönder vad jag vet men det var nästan mindre halt på själva bandybanan kändes det som.
Några få tog ändå risken till chansen att se Gustavsberg gå upp till kvalplatsen i serien i händelse av poäng, samtidigt som då Helenelund inte fick ta mer poäng i sitt möte mot Västanfors på Sollentunavallen. Det är ju en hård drabbning mellan dessa ”Stockholmslag” (som inte är från Stockholm något av lagen om rätt ska vara rätt) om att nå kvalplatsen realistiskt sett. Helenelund hade den platsen i alla fall före avslag.
Isen är inte i bästa skick då det lätt lätt duggar något från och till.
Gustavsberg börjar matchen bra i fint tempo och det är en ganska snäll och trevlig match då även Boltic inte är intresserade av annat än ren bandy, då de nog känner att kvalplats till Elitserien verkar väl långt borta kanske.
Mårten Johansson ser hungrig ut och inte helt oväntat gör han 1-0 men Boltic har ett högre tempo och skapar mer och lättare målchanser framöver så när 1-1 kommer är det inte oväntat tyvärr. Sedan rinner Boltic på i bra tempo upp till ledning 1-3 efter några lite för enkla bolltapp i den farliga ”rutan” på mittplan där inga bollar får drällas med i bandy för då smäller det bakåt titt som tätt.
Som tur är lyckas Nore läckert skruva in ett skott till 2-3 strax före paus. Viktigt psykologiskt!
Nore var annars inte sig lik i matchen utan klart blekare än vanligt och även Stoffe sågs som lite seg.
Redan i först halvlek så hade GIF mer emot sig då Walden fick en otäck smäll i ögontrakten och svullnade upp rejält. Vet inte ännu hur det är med honom. Hoppas verkligen det blir bra och hans kunnande och rutin behövs dessutom verkligen på banan när nu GIF kämpar tufft för Allsvenskan.
I andra halvlek är Gurra verkligen hungriga och rättvist får de in kvittering till 3-3 när Mårten, igen, håller inne ett skottläge lagom till att vänstra stolpsidan är ledig att läckert hårt dunka in bollen där, så nätet strutar så där härligt, som det alltid är, när GIF gör mål i andra halvlek i spel mot hockeyrinken.
Mårten väljs dessutom sedan till matchens GIF-lirare.
GIF sliter nu hårt men ledningsmålet uteblir tyvärr och då blir det som oftast i bandy ett litet misstag av en Röd på fel ställe och bums smäller urjobbiga 3-4 in bakom Limma i målet, som gjort en ganska bra match mellan stolparna men nog få ta på sig ett insläppt mål i första halvlek, där han var lite för passiv, tycker jag, när han inte åkte ut nog från målet och stängde dörren.
Tillbaka till andra halvleken, där nu 4-4 kändes nödvändigt, då Boltic hade lite mer tryck under skridskorna på fler spelare och några hemmamålschanser finns då arbetsintensiteten är god hos GIF men tyvärr är i detta skede kunnandet lite för dåligt mot ett Boltic som faktiskt kan smyga sig närmare Elitseriekvalplats. När 3-5 dessutom kommer är det tungt att vara Röd.
Innan dess hade ”nyinsatta” liberon Stefan Näslund gjort några bra ingripanden, även i första halvlek, men Boltics tyngd i kombination med att GIF var i underläge tvingade fram offensivare spel med större luckor bakåt. När 3-6 kommer känns det avgjort innerst inne och hoppet står mer till att Helenelund inte tar poäng.
Det gör de inte heller, men nära, då de loosar med uddamålet 3-4 mot Fläkten.
Tyvärr (för oss) så plockar Slottsbron 1 pinne mot Bois och är inte alls avsågade från allsvenska kvalplatsdramatiken.
Det är bara att resa upp de hängande GIF-huvudena till nästa match och ta en poäng mer än bottenkonkurrenterna så är vi på hoppets plats igen.
Tappa inga sugar nu, för endast en pinne kan vara guld värd.
Hoppas bara att vi kan få starkast möjliga lag på banan, med de bästa i nästa match för nu är marginalerna kritiskt små.
Flera lag vi snart möter har kanske tappat gnistan lite om de är klara för Elitseriekval eller ej, vilket kan innebära att vilja slår klass.
Så blev det inte idag men nästa match är en helt ny match.
Om Knutsson och Buskqvist hade spelat i Gustavsberg så hade inte kvällens match varit given.
Nu blir det Örebro som åker till slutspelet i ABB Arena i höstens Svenska Cupefter först ett äkta hat tric av Knutsson och innan paus hann han med ett fjärde ÖSK-mål, som då innebar 5-1 i pausledning.
Otterberg stod för GIF-målet och de 5 bortamålen stod GIF för 4 genom slarv och skänk från GIF till just nämnda Knutsson som sällan missar bjudningar. Han är en riktig festprisse, på målfester i alla fall.
I andra halvlek fick GIF till ett bra spel med högt tempo (med allsvenskt mått mätt) och hade de lirat så mot Helenelund och Slottsbron så vore GIF ett mittenlag istället. Nu måste medges att Örebro kände sig ganska säkra på segern i andra så de var kanske inte särskilt inspirerade men ändå.
Nore skjuter den hårdaste hörnan jag sett honom slå och bollen pyser in i mål och tredje baljan för De Röda gör Ludde K elegant och i bra fart och revanscherar sig från första halvleks misstag som resulterade i två ÖSK-mål. När han blir stillastående är det fara å färde för GIF. Håller han igång skridkorna hela tiden så blir det som i andra halvlek klart godkänt.
Gurra fick aldrig de viktiga målen i andra halvlek för att få en rimlig chans att komma i fatt så när ÖSK putsar mot slutet blir det 3-8 på anslagstavlan innan domaren blåser av.
Trots matchen mot Tranås i går så höll GIF orken hela matchen.
Många fick härlig fart och frenesi i GIF i kväll i andra halvlek trots att det lättsnöade men vinden i ryggen hjälpte nog lite också.
Sandberg vart liraren i GIF för kvällen om jag hörde rätt.
Vainio i mål fick 5 tuffa baljor mot sig redan i första och kan egentligen inte lastas för någon.
Stoffe övertygar utan att göra det där extra som hade behövts idag om GIF ska spela i ABB Arena.
De flesta gör sitt jobb bra mestadels men små misstag blir alltid ödesdigert mot Elitserielag, även om de är i botten där.
Det såg lovande ut inför viktigare Bolticmötet nu på lördag på Ekvallen.
Då slipper vi Boltic Blues på läktaren i alla fall vad jag förstår, och en pinne där vore guld värt i Helenelundskapplöpningen som stundar.
Nu är det till att titta på Sveriges landslag i VM och kopiera detta på lördag så åker Boltic hem i bussen med hängläpp hela E18.
Som det ser ut nu så står kvalplatsen att hanka sig kvar i Allsvenskan Mellersta mellan Stockholmskonkurrenterna Gustavsberg och Helenelund.
Gurra har fördel av målskillnad men är ju en poäng efter så resan till kvalet blir svår för GIF.
Båda lagen har på papperet de svåraste lagen i serien kvar så många poäng lär det inte bli.
Varje match oerhört viktig för att lyckas ta något bonuspoäng. Kanske blir det avgörande att de får möta lag som hamnat i bakvattnet typ inte kan nå kval åt endera hållet eller alternativt möta ett redan klart Elitseriekval-lag som har viktigare saker framför sig än vinster mot Stockholmslag ”där nere”.
Tror själv det kommer att bli en rysare som något av lagen fixar på målskillnad i sista serieomgången och då ligger Gurra bäst till för det är svårt att ta igen 17 mål.
Dessutom tycker jag att Gustavsberg är något bättre lag om man bortser från de tre sämsta matcherna GIF gjort i hela serien varav två av dessa mot just Helenelund.
Skador har ju ingen av lagen råd med. Bara det att GIF saknar Linkan är allvarligt nog för dem.
Det känns som om mer står på spel för Gustavberg, som har hallplaner och en växande ungdomsskara och även damlag i pipeline. Helenelund har ju så sent som förra säsongen varit nere en division lägre och fick en friplats till årets allsvenska.
Även Helenelund skulle behövas i Allsvenskan men nu tyder det mesta på att ett av lagen får kliva av…..såvida inte det blir många lag som lämnar w o till en eventuell allsvensk plats nästa säsong.
Hur som helst kan mycket hända framöver.
Hoppas publik kommer till alla dessa viktiga matcher för att se denna Stockholmsrysare ända in i det allsvenska kaklet.
P.S. Glöm nu inte att personligen besöka Solna och Zinken i Bandy-VM som stundar.
Kan vara kul som omväxling till det Röda fantastiska Värmdölaget.
Äntligen kom första vinsten för Gurra efter en riktig nervrysare, även om det var med lite hemmamedflyt. Oavgjort hade kanske varit rättvist men GIF har inte tidigare haft marginaler eller domare med sig så sådant jämnar oftast ut sig med tiden.
GIF började bäst i matchen på en lätt lätt regnig is-parkett och skapade flera bra målchanser inkl friläge Jul-Otterberg .Tranås målvakt var bra och höll tätt och Smålands-Boisarna började skapa många hörnor efter de ytor de fick serverat av GIF och bortalaget tog över mer och mer från ett ängsligt och segerovant GIF.
Mycket riktigt landar 0-1 i kassen och Bois har greppet och efter hörna igen så blir det 0-2.
Osämja i Rött och onödig utvisning på Nore, en av de stressade Gustavsbergarna, förutom publiken också naturligtvis.
Bois är ungefär så bra som befarat, alltså inget lag man leker bort.
Strax före pausen får GIF oerhört viktiga 1-2 på straff Walden.
Underbart!
Det kändes blekt och nervigt och fartlöst från hemmalaget i första så 1-2 var trots allt bra resultatmässigt men lite nattsvarta tankar rörde sig i alla fall i mitt huvud för vid förlust idag blir det grymt nervigt i fortsättningen av serien när poängen måste komma in.
För att vara en så viktig match för båda lagen så undrade man varför det var så få utvisningar och försiktigt i överkant, speciellt från GIF.
Andra halvlek blev en helt annan historia, nämligen som man vill att bandy ska vara.
Gurra kommer ut som ett helt annat lag och isen är klart bättre då regnet upphört helt i princip (100% luftfuktighet dock, som nästan hela säsongen hittills).
Det känns i ryggmärgen, som om de nu arbetsintensiva Giffarna, med högre tempo, ska lira in kvittering men detta är ju bandy och tunga 1-3 blir det istället och nu börjar vi vackla på läktaren.
Säsongen över redan?!
Vacklar gör nu inte De Röda Änglarna, för de flyger fram och Boisarna får problem efter problem, speciellt efter att GIF gör rättmätiga 2-3 genom underbart pass Nore till Otterberg och friläget avslutades som det ska.
Tranås anfaller i enmansattacker medan GIF trycker på i anfall med flera spelare i fart och styr därmed spelet och när Nore tar i för kung och Ekvall-land och nästan skjuter igenom nätet till 3-3 så är det visserligen två lag på banan, men helt olika.
Publiken har nu vaknat rejält efter dvalan i första halvlek och nu har alla Röda Björnar gått ur idet och tagit fram målramarna.
Det vattnas av lust ur publikens gutturala bandymunnar vid vittring efter första segern för säsongen.
När då även 4-3 kommer, som en beställd god pizza eller smörpass (menar jag) från någon jag inte såg till Smartin Ohlsson,
som läckert kör upp bollen i nättaket, blir det om inte euforisk glädje så nästan för det återstår ju närmare kvarten av matchen trots allt.
Bois har nu, förutom eländet med tappad ledning till underläge, även lite oflyt med domarbesluten i en nu mycket intensiv och känslostark match. Gnällnivån från bortalaget blir i Elitserieklass eller snarare på alldeles för hög ljudnivå.
När sedan Stoffe, som blivit ovanligt anonym tidigare med hans mått mätt, får ett smörpass och i hög fart elegant plockar ner ett
svepande luftburet bollpass till friläge och genomsköööööna 5-3, så tror vi på läktaren, som eldar hjärtpumpen upp i 150 slag per minut (mer än spelarnas?) att nu ska det bli seger till slut.
Gurra får ett kanonläge till avgörande 6-3 när det plötsligt står tre (!) fria Giffare med bollen mittemellan sig. Nu blir det ingen av dessa som lyckas ta bollen och överlista målvakten utan istället kontrar Tranås in till 5-4.
Hualigen! Vilken scenförändring på resultattavlan!
Nu är det puls 200 som gäller, förmodligen både på plan och på läktaren.
Man måste erkänna att Tranåsmålet trots allt var lite rättvist då detta hittills varit en totalt sett ganska jämn match faktiskt.
Inte många nagelbitarminuter kvar nu men tyvärr (för Gurra) så har det i dramatiken och efter lite ”nedslagningar” blivit tillägg på 2,5 minuttrar och publiken huttrar av nervspänning.
Boisarna är nära till kvittering och straff och hörna blir det också som grädde på moset men bandygudarna är slutligen äntligen med oss i Gurra ända in i him…kaklet, dvs till slutsignalen går och Ekvallsjublet hörs då brisera från De Stolta Röda och läktarfolket jublar med.
Denna seger i grevens tid var precis vad alla Giffare behövde inför viktiga jul och nyårsmatcherna.
Det stavas självförtroende och det kommer att behövas framöver.
Gustavsberg är för bra för att åka ur men det krävs 100 % som i andra halvlek om det ska gå vägen.
Lite summeringar är att försvaret släppte till lite för mycket hörnor men i övrigt klart godkänt.
Mårten var inte helt återhämtad märktes, Limma hade en bättre konkurrent i Boismålet, Linkan jättenyttig med sin konstruktiva bollhållarkonst, Nore vass som alltid och matchens utvalda lirare men viktigast av allt att alla skötte sitt tillfördelade jobb och slet föredömligt bortsett
från vissa blunders i svaga första halvleken.
Nu ser vi fram mot Annandagsderbyt med glädje på läpparna (om man nu kan se med läpparna?!)
Depparna, är Bois idag, men de kan ju revanschera sig ännu.
Vi möts ju snart på Bredstorp.
Blir det lika spännande då?
Vem vet, fast nu gäller en match i taget som vanligt och närmast Helenelund.
Missa inte att ta er till Sollentunavallen i den långa julledigheten för en Röd behöver stöd om det ska bli glöd.
P.S. Vet inte om jag fick alla målskyttar rätt men det kan bli svårt att minnas utan anteckningar när spänningen blir oliiiidlig.
De bättre tabellplacerade lagen avlöser varann i möten mot Gustavsberg.
Idag var det dags för serieledaren igen på Ekvallen, då Tillberga överraskande förlorade mot Finspång i onsdags, nämligen Katrineholm, som ännu inte tappat poäng alls hittills i serien.
Isens blev dålig av regn och plusgraderna och detta gynnade nog hemmalaget förmodligen.
Nore drog in 1-0 men sedan var det sörmlänningarna som petade in tre raka utan att direkt imponera. Som tur var så nätade Mårten till 2-3 strax före paus och matchen var öppen inför andra halvlek. En snäll match så här långt.
Regnet upphörde i stort andra avdelningen men då isen preparerades i halvlekspausens regn, så blev det ändå trögåkt och knottrigt med delvis självstudsande boll i sista halvlek.
Själv, som åskådare på läktaren, hade jag drabbats av SJ’s galopperande tågförseningar, så ankomst Ekvallen blev först lagom till andra halvleks början. Trist att missa halva dagens nöje!
Desto roligare att den andra nöjeshalvan återstod, även om Katrineholm öppnar bäst. Någon målutdelning får de ändå inte efter några halvchanser utan istället är det de Röda som får mycket viktiga 3-3 genom Luddehörnaskott. Nu tar GIF över kommandot ett bra tag och 4-3 hemmaledning ligger lite i luften, får man en känsla av.
Men som vanligt när ett lag försöker lite mer offensivt, utan att lyckas måla, så dyker en kontring upp, där en Katrineholmare, omgärdad av fyra GIF-försvarare, ändå kommer loss och soloskjuter delikat-hårt i krysset från lite distans.
Katrineholm spelar inte som bra serieledare bör kunna göra i andra halvlek, kanske beroende på isen, men faktum är att Gustavsberg har många halvlägen till kvittering igen, men då det blir ytterligare några hemmautvisningar, som har upprinnelse från en ”tveksam” straff till KVBS, så blir uppgiften svår att komma ikapp, trots att Katrineholm grovmissar straffen så underläget är ”bara” 3-4, ett enda måls skillnad. Med tre man färre på plan lyckas följdenligt nog inte GIF göra mål mot självaste serieledarna, trots några halvlägen ända fram på tilläggstid.
Katrineholm vinner matchen med tvekan. Tycker att GIF känns något vassare i andra halvlek men topplagen har ofta en förmåga att vinna jämna matcher. Tyder väl på någon form av styrka fast den är svår att se ibland. Matchens GIF-lirare blir Nore. Det är många som dock försöker bra i övrigt men de små marginalerna med studsarna och annat viktigt är inte med oss idag.
Poängfattiga Gurra drabbas tvärtemot av ytterligare motgång men snart möter vi lagen i seriebotten, som på pärlband, och då hoppas och tror vi att det vänder.
Först borta mot Boltic dock, som lär bli svårt, men värmlänningarna har tappat en hel del sedan förra säsongen, så bonuspoäng där skulle smaka ”mums-fillibabba GIF GIF”.
Därefter kan (måste?) det bli många segrar mot bottenlagen om kampen mot Köping och Tranås (i första hand troligen) ska bli rimligt möjlig. Bara att hoppas att isen håller god kvalité för då vinner vi mot dessa lagen mestadels.
Lyckas Gurra med detta så tror jag att vi kan börja plocka lite poäng även mot de lite bättre lagen i slutskedet av serien, så att nedflyttningsspöket hålls undan, för det finns mycket kvaliteter i laget som inte fått utdelning ännu.
Men som alltid är detta lösa spekulationer, för man tar ju en match i taget och inget annat.
Ville bara nämna denna många matchers framtidsvision då tabellen ljuger en hel del på grund av det lite märkliga spelschemat i praktiken. Köping, t ex, har ju en svårare tid framför sig på papperet nu, så mig skulle det inte förvåna om GIF är förbi dom i tabellen om ett antal matcher. Det tror jag på, inte bara för att jag håller på Rött, utan Gustavsberg är så bra helt enkelt. Det ska inte behöva bli kval och ännu mindre nedflyttning.
Spännande lär det bli. Hoppas publik kommer, även om vi är längre ner i tabellen. Med några segrar stiger självförtroendet och glädjen kraftfullt och då kan januari och februari bli en rolig bandyhistoria.
